Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MYNTMÄSTARENS BITRÄDEN. 923
De urklippte rundlarne skulle glödgas, innan de utsattes för
präglingen. Att förrätta detta arbete tillkom glödgaren, glöyer, hvilken
hade biträde af en glöyerjunge. Men det var väl icke endast detta
arbete, som glödgaren hade att fullgöra. Antagligen hade han äfven
med gjutningarna att göra.
Det närmast följande arbetet tillhörde den
tjensteman, som på tyska kallades guetscher-.
Ordet betecknar dels hammaren, med hvilken
präglingen skedde, dels personen, som förde
hammaren !. Såsom fig. 822 och 823 visa,
satte sig präglaren framför ett cylindriskt
block, som kallades stocken. I denne var
infälld den undre stämpeln med graverad
öfveryta. Myntplattan lades på denne,
myntaren tog i den venstra handen öfverstämpeln,
satte dennas graverade underyta på
myntplattan och behandlade den öfre änden med
hammaren. Fig. 824 visar en sådan
öfverstämpel, hvars nedböjde öfverkant talar om
ett flitigt begagnande. Till vår tid bevarade
myntstämplar, hörande till Europas medeltid,
äro af koppar eller jern, gjutet eller smidt.
Någon gång synes den graverade änden hafva
varit stålad.
Var myntet litet och behandlades
stämpeln med ett kraftigt slag, kunde präglingen
ske i ett tag. Måste slaget förnyas och gafs
det då i sned riktning, måste en
dubbelprägling eller en snedprägling uppkomma. Det
är ganska lätt att inse, hvilka betydliga
svårigheter präglingen af så stora mynt som den
yngre hr Stens marker, k. Gustafs
silfvergyllen och dalrar skulle vålla med ett så
primitivt präglingssätt. Med en bred stäm- 821. Örtugstämpel.
pel, som erfordrades för mynt af sådan vidd,
kunde det lätt hända, att hammarslaget icke föll jämnt, utan träffade den
cne kanten. I bästa fall fick den motsvarande delen af myntplattan en
kraftigare prägel än öfrige delar, men alltför lätt hände det, att det
breda slaget vållade en förskjutning och dermed en partiel
dubbelprägling. En sådan förekommer på ett markstycke i Uppsala
myntkabinett, och insåg redan Ziervogel (år 1755) betydelsen af detta
förhållande. Ett annat exemplar i Uppsala visar en ännu betänkligare
Fig. 824. Efter original i k. Myntkabinettet.
1 Jfr Schmidt. Schnäbisches Wörterbuch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
