Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
924 MYNTMÄSTARENS BITRÄDEN. ARBETSSÄTT.
snedprägling, i det myntets ena sida är förskjuten gent emot den andra.
Under sådana förhållanden kunna vi icke nog beundra den fina och
jämna prägeln å k. Gustafs större mynt.
Med afseende på präglingen måste vi särskildt tänka pþå brakteaterne,
för hvilke allenast en stämpel gjordes. De svenske brakteaterne kunna
visserligen icke, hvarken i storlek eller finhet, jämföras med de bättre
tyske, men måste, sådane de äro, hafva fordrat ett särskildt arbetssätt.
Bevarade brakteatstämplar, af koppar eller jern, visa att stämpeln än
var en understämpel, som insattes i stocken, än en öfverstämpel. I
förra fallet var det omöjligt att bearbeta den på stämpeln lagda
silfverplattan direkt med hammaren, ty denne förmådde icke drifva in det
tunna silfret i alla stämpelns fördjupningar, och i det senare fallet skulle
samma beklagliga resultat hafva inträdt, derest silfverplattan blifvit lagd
på ett hårdt underlag, t. ex. på stocken sjelf eller en blind stämpel af
metall. I båda fallen fordrades ett mellanlag af sådan beskaffenhet,
att det genom slagen tvangs att drifva silfverplattan in i stämpeln,
således ett lätt bearbetbart, temligen mjukt mellanlag. Man antager,
delvis på grund af verkställda försök, att mellanlaget bestått af bly,
läder, filt eller tjockt kläde 1.
Men hvad skulle då den tjensteman uträtta, som kallades preyer?
OÖrdet tyckes stå i sammanhang med det tyska prägen, vårt ’prägla’,
men präglingen tillkom den tjensteman, som kallades qvetser. Det
tyska prägen förekommer i medelhögtyskan i formen bræchen eller
præchen och detta ledes till baka till ett fornhögtyskt pråhkan, hvilket
betyder gravera, förse med tecken. Skulle vi i preyer få se
stämpelsnidaren? 2
I den mjuke metall, som användes för medeltidens myntstämplar,
var det lätt att direkt ingravera bilder, vanligen mycket enkle, och
inskrifter. Men det är omisskännligt, att man sökt förenkla arbetet genom
att i stämpeln insänka åtminstone inskrifterna medels användande af
punsar. Om man på detta sätt anbragte bilderne, kan jag icke med
bestämdhet säga, men att man anbragt omskrifterna medels punsar, som
upptogo flere bokstäfver, har jag i det föregående haft tillfälle att
uppvisa (jfr s. 855).
Slutligen förekommer i den s. 921 anförda listan barberaren. Han
kunde icke hafva något direkt med myntningen att göra, men det är
möjligt, att man, till förekommande af mynts undangömmande, hade
någon föreskrift om hårets och skäggets reducerande till en obetydlig
längd, och då var en barberares tjenstgöring i mynthuset nödvändig.
1 Luschin von Ehrengreut har beskrifvit hittills kände brakteatstämplar i Wiener
Numismatische Zeitschrift för år 1881.
2 Guldsmederne, som t. ex. graverade sigillstämplarne, voro i utlandet ofta
använde som gravörer af myntstämplarne, men i svenske urkunder finnes, mig
veterligen, ingen antydan om att guldsmeder haft sådant uppdrag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
