Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lå
KONTROLL. 925
De svenska myntordningarna äro enstämmiga deruti, att
myntmästaren icke hade att försvara mynten annat än på stocken, å hvilken
de skrodades och slogos d. v. s. mot de i rörelsen utsläppta mynten
fick man icke utöfva en kritik, som kunde hafva en obehaglig
påföljd för myntmästaren. Men då fordrades ock, att en omsorgsfull
pröfning försiggick inom mynthuset, så att regeringen kunde svara för
myntmästarens göranden. Antydningar om en sådan kontroll finnas
ock. I de två myntordningarna af åren 1478 och 1480 heter det, att
myntmästaren icke fick smälta silfver till myntning utan att de voro
när, som rikets föreståndare och rådet dertill satt. Bland sådane
kontrollanter torde guldsmedsembetet hafva varit representeradt, derest icke
uteslutande guldsmeder utsågos till denna maktpåliggande förrättning.
I riksrådets klagoskrift mot hr Svante Nilsson heter det, på tal om
myntet: »vidare hafva alle myntmästare varit edsvurne och myntat efter
rikets råds bref, desslikes hafve gode män varit tillskickade af
Stockholms råd, hvilke tagit proba af hvart göte och hvar smältning, hvilket
nu icke sker, utan I låten deremot mynta på slottet, oss oåtspordt, mot
all gammal sedvänja, redlighet och eder ed». Såsom så ofta händer i
medeltidens urkunder är framställningen behäftad med ofullständighet.
Stockholms stads råd hade svårligen under den föregående tiden
utöfvat kontroll öfver den myntning, som försiggick i Vesterås, ty då
hade ombud från Stockholm varit tvungne att ligga der året om, och
det var endast i Vesterås, som hr Svante slog mynt. Möjligen var ett
motsvarande uppdrag lemnadt rådet i Vesterås, men detta hade i sådant
fall hellre bort omtalas i klagoskriften.
I jämförelse med den kontroll, som i utlandet utöfvades, t. ex. i
Wiens mynthus, var denna kontroll ganska slapp, ty den gällde endast
kornet, ej skrotet. K. Gustaf insåg detta, ty i det myntkontrakt, som
plägar hänföras till år 1524, heter det: »Vi skola tillskicka någre, som
skola taga vara uppå att redeligen tillgå skall om myntet, så att de
taga någre penningar af hvart verk, dem besnida (skära) och förvara
till bepröfning, ifall framdeles derutinnan något tvifvel komma kunde.»
Här gällde således kontrollen det präglade, fullt färdiga myntet.
Myntmästaren och hans tjenare skulle hafva kost och täring samt
ersättning för arbetet, men någon fast årslön fanns icke anslagen, utan
berodde beloppet af den myntning, som under året förekom. De äldsta
myntkontrakten lemna icke några upplysningar om den afkastning, som
skulle tillfalla konungen och myntmästaren. Kontraktet af år 1497
innehåller endast, att konungen skulle hafva af hvar vägd kölnsk mark
guld som myntades en half gyllen (alltså 1/144 mark guld), af hvar vägd
mark silfver en half mark stockholmske penningar, samt att
myntmästaren skulle årligen, när sådant begärdes, på egen kost och täring
1 Historiska Samfundets Handlingar, del 20 s. 261.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
