Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
926 MYNTMÄSTARENS LÖN, OCH SLAGSKATTEN.
mynta åt konungen 20 mark guld och 20 mark silfver, till hvilken
myntning konungen skulle lemna nödigt guld, silfver och koppar och
skulle konungen dervid stå skada för afbränningen i elden. Det
kontrakt rörande mynthuset i Vesterås, som plägar hänföras till år 1524,
talar om myntmästarens inkomster. Han skulle för hvar mark lödigt
silfver, som slogs till ören, uppbära 1 mark penningar, för hvar mark
lödigt silfver, som slogs till örtugar eller fyrkar, 1 mark 6 öre
penningar — någon obillighet synes ligga häri, ty då ett vida större antal
fyrkar än örtugar slogs af silfvermarken, borde lönen för fyrkpräglingen
hafva varit större. Dessa bestämmelser gällde för det silfver, som till
mynthuset lemnades af konungen, i hvilket ingick allt det, som erhölls
ur de inhemska grufvorna och der såldes till konungens silfverköpare.
Ville enskilde till myntet för ommyntning inlemna klippingar, voro de
skyldige att samtidigt inlemna så mycket silfver, som erfordrades för
att få den halt, som i kontraktet var föreskrifven. Detta skulle slås
till örtugar, fyrkar och små hele penningar — således icke till ören —
och skulle myntmästaren i sådant fall för hvar utmyntad mark lödigt
silfver uppbära utöfver 1 mark G öre ytterligare 2 öre, hvilka skulle
öfverlemnas åt konungen såsom slagskatt (slesskath). För öfrigt fick
myntmästaren af eget silfver slå små penningar, och skulle konungen
härför hafva af hvar lödig mark 3 mark penningar.
I de för biskop Brask gjorda anteckningarna rörande myntväsendet
finnes en på tyska affattad ’ny ordinancia om det breda myntet, örtugar
och fyrkar’, 1 om hvars giltighet vi sakna all upplysning. Enligt denna
hade af det silfver, som konungen (’mine here’) lemnade till myntet,
något tidigare slagits i ’bredt mynt’ d. v. s. ören 18 mark på en mark
lödigt silfver; af dessa skulle myntmästaren hafva i lön 2 mark, för
omkostnader (afbränning o. d.) räknades 3 mark, och fick således
konungen 13 mark — ifall han lemnade silfret renadt till bestämd
finhet, i hvilket fall vissa omkostnader föllo bort, 16 mark. Vid den
tid, då anteckningen gjordes, voro emellertid förhållandena ändrade:
nu slogos 221/2 mark af en mark silfver och nu fick myntmästaren 21/2
mark, konungen 17, eventuelt 20 mark. Af örtugar slogos af den fina
marken 19 mark 31/2 örtug, myntmästaren skulle hafva 3 mark (3 mark
31/2 örtug?), konungen 131/22, eventuelt 16 mark. Af fyrkar slogos på
en mark fint silfver 20 mark, myntmästaren fick 4 mark, konungen
131/23, eventuelt 16 mark.
Efter den s. 921 meddelade listan öfver mynttjenstemän följa några
upplysningar om aflöningen: »Myntmästaren fick af 1,000 mark (fint
silfver) 100 till att löna svennerne och hålla kosten och all rede (alla
redskap). Skrodamästaren fick lön med svennerne: de fingo 12 mark
1 Aftryckt hos Forssell s. 49.
2 I hr Stens tiid xiij (121/2) marc’.
3 I hr Stens tiid xiiij marc’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
