Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 7. Ekonomiska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
930 MYNTHUSEN I OLIKA TIDER.
namngifvet, åtminstone — såsom jag i föregående kapitel visat — två
verksamma mynthus, för hvilka jag sökt plats i Kalmar och i någon
östgötsk stad. Om denne konung lät mynta i Svealand, veta vi för närvarande
icke. K. Knut långe slog mynt i ’Arosia’, hvilket antingen var det
nuvarande Uppsala eller Vesterås; om han hade andra mynthus, känna vi
icke. Många voro deremot mynthusen på k. Magnus ladulås’ tid: hans
testamente af år 1285 omtalar mynthus i Stockholm, Vesterås,
Nyköping, Örebro, Söderköping, Jönköping och Skara. Väl må vi anse
det då hafva varit väl sörjdt för landet i desse delar: Stockholms mynt
gick i Uppland och skulle väl äfven komma till användning i
Norrland, hvarest den tiden bygden icke gick så högt upp åt norr som ett
halft århundrade scnare, och Finland. Dalarne och Vestmanland voro
försörjda från mynthuset i Vesterås, Södermanland och Närike från dem
i Nyköping och Örebro, Skara stift från mynthuset i biskopsstaden,
Smålands inre delar från Jönköping. Utom Östergötland skulle väl
Kalmar län och Öland förses med mynt från Söderköping. Rik bör
myntningen den tiden hafva varit i Sverige; det är blott skada att vi
veta så litet om hennes resultat. För den följande tiden intill k.
Albrekts regeringsanträde veta vi rörande myntorterne endast att ett
mynthus fanns i Kalmar i början af 1360-talet. Staden var ock af den
betydenhet, att ett mynthus borde finnas der.
Under k. Albrekts tid slogos, såsom redan blifvit visadt, mynt å
tre ställen, i Stockholm, Kalmar och på Silfverberget. Tiderna voro
så oroliga, att man flerestädes hade anledning att gömma sina
dyrbarheter i jorden, och k. Albrekts mynt kafva hittats i flere delar af värt
land; det är derföre föga troligt, att nya fynd skola kunna bringa
underrättelse om någon ny myntstad. Att Stockholm fortfor som myntstad
var, i följd af stadens läge och den betydelse han småningom hade fått,
naturligt. Att man fortfor att slå mynt i det kommersielt och politiskt
betydande Kalmar är äfven naturligt. Nu tillkommer en tredje ort,
hvars val låg ganska nära till hands: invid den tidens förnämsta
silfvergrufva i vårt land. Som olägenhet fortfor, att mynthusen voro så få,
deras alster kunde svårligen spridas vida nog omkring. Ännu
betänkligare var det, att intet enda mynthus fanns i hela vestra Sverige, hvilket
väl dock i viss mon finner en förklaring deri, att k. Albrekts och hans
stormäns välde var i vester om Vettern ytterst obetydligt.
Samma försummande af vestra Sverige uppenbarar sig under den
följande tiden, då samma ursäkt icke kunde anföras, och då öfvergafs
äfven tanken på att förse sydöstra Sverige med mynt. Man behöll ett
mynthus i Stockholm och ett annat i närheten af silfvergrufvorna, i
Vesterås; äfven fann man sig föranlåten att gifva ett mynthus åt det
från Sverige aflägset liggande Finland. Med dessa tre mynthus nöjde
man sig intill medeltidens allra sista skede, k. Gustafs, ja de tre
mynthusen voro ej alltid i verksamhet: k. Kristofer slog inga mynt i Vesterås,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
