Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 7. Ekonomiska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GOTLANDSMYNTET. 941
Den omständigheten, att ordet mark hade olika betydelse, innebar
en svårighet. ÅÄnnu värre var, såsom nyss antyddes, att det svenska
myntet icko kunde, af brist på silfver och på grund af dåliga
samfärdsmedel, göra sig gällande öfver allt.
Gotländska myntet hade redan tidigt vunnit insteg på det svenska
fastlandet. Redan vid midten af 1200-talet (DS nr 1707) omtalas det
i en skrifvelse af biskopen af Strängnäs, och synes således hafva varit
gängse i Södermanland. Vid samma tid omtalas det gotländska myntet
såsom gällande i Östergötland (DS nr 854). I detta landskap, liksom i
Kalmar län och äfven Småland!1 spelade detta mynt en mycket
betydande rol, med undantag, synes det, af k. Albrekts tid, då det goda
och nya myntet synes hafva trängt ut det sämre gotländska.2
Det gotländska myntets enheter voro:
mark3 — 8 öre = 32 gotar (eller örtugar)
1 » =4 »
Den gotländska vigtmarkens förhållande till dem, som begagnades å det
svenska fastlandet, kan nu ej utrönas, men det synes föga sannolikt, att
någon större skilnad funnits mellan dem. Alltså skulle ett gotländskt
öre blifva ungefär detsamma som ett svenskt, men goten (= 1/4 öre)
vara mindre än fastlandets örtug (= 1/3 öre). Men det var icke allenast
till vigten som goten var sämre än örtugen, utan äfven till halten.
Redan år 1312 uppgifves, att under det 5 svenska penningemarker
räknades jämngoda med 1 mark silfver, gällde för det gotländska myntet
7 = 1 (DS nr 1851). År 1389 räknados i Sverige en ’hvit svensk
penning’ = 1 örtug (alltså — 8 svenske penningar), en hvit tysk penning
= 6 svenske penningar, en gotnisk penning = 5 svenske penningar. 4
En gotländsk penning var således föga mera än en half svensk penning.
År 1411 räknas i Östergötland 3 hvite tyske penningar = l1 öre, 4 gotar
= 1 öre, 4 (seländske) engelske penningar = l öre: en gote var
således jämngod med en dansk sterling eller 3-penning (jfr s. 838): År
1420 omtalas ’så godt mynt att lödig mark gäller 15 mark här i
Östergötland’, men detta kan vara danske sterlingar, ty för dem uppgifves
samma förhållande år 1426; det vanliga forhållandet mellan penninge-
och silfvermarker var den tiden —8:1. År 1430 omtalas i en
handling, som antagligen gäller Östergötland, 20 penningemarker =— 1 lödig
mark; sannolikt är det här fråga om gotländskt mynt: den gotländska
penningemarken var således icke ens hälften så god som den svenska.
Samma förhållande framgår af uppgifter från åren 1426 och 1434: det
1 T. ex. Östergötland åren 1316, 1395, 1406, 1410, 1411, 1420, 1430, 1434, 1445,
1450, 1451, 1457, 1471, 1472, 1475, 1491, 1496, Kalmar län åren 1452, 1465,
Småland åren 1375, 1433, 1443, 1486, 1496.
2 Det gotländska myntet omtalas åtminstone ytterst sällan i urkunderne från k.
Albrekts tid.
3 Marca gutensis monete et numeri (år 1312).
4 Dessa förhållanden omtalas i urkunden af den 24 oktober rörande den skatt,
som skulle lemnas dr. Margareta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
