Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 7. Ekonomiska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
942 GOTLANDSMYNTET.
senare året räknades en ’svår engelsk nobel’ — 10 mark i gotniske
penningar, under det att året förut 100 nobler voro — 400 mark svenske
penningar, alltså en nobel — 4 mark. !1
Under 1430-talet synes det gotländska myntet hafva blifvit ännu
sämre. Då (t. ex. år 1439) uppträder i urkunderne uttrycket ’svarte
gotar’, år 1445 och senare gick i Östergötland ett mynt så dåligt, att
det fordrades 40 mark för att få ett värde, som svarade mot en lödig
marks. Dessa underhaltiga penningemarker, som uppenbart voro
gotländska, kallades äfven ’mark stackota’ d. v.s. dåliga (egentligen ’korta’). 2
Är 1496 räknades 3 mark stackota = 1 mark svenske.
Då det gutniska myntet hade så starkt försämrats, åtminstone från
slutet af 1430-talet, måste vi anse de till vår tid bevarade afskrifterna
af den förordning rörande myntet, som k. Karl Knutsson utfärdade år
1453, voro felaktiga, enär de innehålla, att »alle gutniske, både nye och
gamle, skulle gälla för en svensk örtug» — alltså äfven en svart gote
=1 svensk örtug, hvilket är orimligt. I inledningen till denna
förordning klagar konungen just öfver den olyckan, att eget mynt ej var
gängse öfverallt i landet samt deröfver att gutniskt och annat mynt
dagligen förfalskades och dagligen fördes in i riket. Att då bestämma
goten, som var 1/4 öre, till att vara lika med örtugen, som var 1/3 öre,
är uppenbarligen orimligt. Det är möjligt, att ursprungligen stått 1
gutnisk = j d. v. s. 1/2 örtug. Äfven detta är väl billigt, ty af de gotar,
som slogos på 1450-talet, behöfde man väl 21/2 för att hinna örtugens
värde, men måhända ansåg man sig kunna stanna dervid, då de
tidigare och bättre gotarne ej skulle räknas högre än 1/2 örtug. 3
Under början af 1500-talet synes det gutniska myntet småningom
hafva blifvit mera sällsynt på fastlandet, men ännu under k. Gustafs
tid förekomma ’mark gutniska’ eller ’mark gunniska’ i räkenskaperna.
Enligt de uträkningar Hallenberg gjort var på 1530-talet en mark
gutnisk — 1/4 mark örtugar4.
Vid ordnandet af gotarne kan man, då fyndomständigheterna icke
gifva någon upplysning om tiden, söka ersättning genom aktgifvande
på myntens storlek och ännu mera på deras halt. Vid undersökningar
i k. Myntet hafva gotar funna samman med mynt från medlet af
1300-talet visat sig ega en halt af O,80, under det gotar funna samman med
mynt från 1450-talet ej haft bättre halt än 0,25.
Detta förhållande mellan nobeln och den svenska penningemarken omtalas ännu
på 1450-talet.
Att gotniska och stackota marken voro identiska, framgår af ett sådant
yttrande som »20 gyllen = 120 mark stackota, stycket (d. v. s. hvar gyllen) för 6
mark gunniska» (år 1472).
3 Nordström säger (K. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademiens Handlingar
del 19 s. 325) att åtta gutniske, liksom 8 lybske penningar skulle räknas på
örtugen, hvadan en gote skulle blifva =— 1 lybsk penning. Men då den lybske
penningen var ett litet brakteat-mynt, är detta icke tänkbart.
Om mynt och varors värde (1798) s. 170.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
