Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 7. Ekonomiska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DANSKA MYNTET. 943
Som ytterligare exempel på den förvirring, som rådde i
myntförhållanden och i talesätten må anföras sådana uttryck som: fyra sins
(fyra gånger) 20 mark i gotniskt tal, 4 gotar i öret, och 8 mark
penningar i östgötskt (— svenskt) tal, 3 gotar i öret (år 1445). Vi synas
icke kunna tänka oss, för att förklara detta uttryck, mera än tvänne
möjligheter: antingen användes ’gotar’ på det andra stället i oegentlig
mening, i stället för örtugen (gote således — enheten närmast under öret),
eller ock har man haft en mark af gutniskt mynt beräknad som den
svenska
1 mark = 8 öre = 24 gotar
1» =3 »
och kallat denna mark östgötsk (eller svensk) — detta vid sidan af den
verkliga gutniska marken, hvars fördelning är omtalad s. 941.
Det är redan omtaladt, att man i Danmark, under en tid af stort
ekonomiskt betryck, antog för marken de underafdelningar, som
förekommo i Lybeck, och räknades således
1 mark = 16 skilling =—= 48 hvider = 192 penningar
1 » — 3 » = 12 »
1 hvid =4å »
Sedan i Danmark den en tid nedlagda myntningen åter hade blifvit
upptagen, vid början af 1400-talet, just vid den tid, då sterlingen
och turnosen började försvinna ur rörelsen, låg det ganska nära till
hands, att danskt mynt kom till användning i de svenska
gränslandskapen, Vestergötland och Småland, hvilka ju lågo långt bort från de
delar af Sverige, i hvilke mynthus funnos. Äfven i urkunder, som
redogöra för östgötska förhållanden, omtalas under 1400-talets första år
ganska ofta danskt mynt (seländske engelske o. s. v.). Under början
af 1500-talet räknade man efter mark danska, skillingar, hvider och
penningar i hela Sverige upp till Vänern, Tiveden och Kolmården.
Denna mångfald af marker vållade i tal och skrift tvetydighet, så
mycket mera som mark danska tagas i olika mening, hvadan man ofta
fann nödigt att göra förklarande tillägg. Som prof på dessa
mångfaldiga uttryck må här anföras: 3 mark svenska danska hvider (1472) —
100 mark svenska goda gamla hvider, 6 hvider — 1 öre (1481) —
gamla danska hvider, 2 hvider för örtugen (1489) — 100 mark svenska
sådant mynt, som då var gängt och gäft i Östergötland, 16 skillingar
i marken (1490) — mark danska, 16 skillingar i marken (1492) —
60 mark svenska penningar i sådant penningetal, att 16 skillingar göra
en mark svenska (1495) — 16 mark svenska i danskt tal (1501) — 40
mark svenska i reda penningar, svenskt tal, 8 öre i marken
(Vestergötland, 1503) — 80 mark svenske nyc örtugar, örtugen på den tid så
god som 8 svenske reda penningar, och i hvar mark 18 örtugar (1504)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
