Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 7. Ekonomiska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
944 FINSKA OCH REVALSKA MYNTET.
— 166 mark svenska efter Stockholms mynt (1517) — 2,000 mark
secundum computacionem holmensem (1526).
Såsom Hallenberg, i nyss anförda arbete, uppvisat, framgår af
räkenskaperne från k. Gustafs tid, att den danska räknemarken på 16
skillingar var — 3/4 af den egentliga svenska marken på 8 öre. Detta
förhållande uttalas äfven med full tydlighet i k. Gustafs bref af år 1525
till Vestgötarne, i hvilket han säger sig hafva slagit öresmynten »hvart
stycke till åtta hvitar»1.
I Finland upprättades ett mynthus under k. Eriks af Pommern
tid2; mynt, hvilkas omskrift angifva Åbo som myntort, förekommo från
hans, kk. Kristofers, Karl Knutssons, den äldre hr Stens och k. Gustafs
regeringstider, men myntningen i Åbo torde sällan hafva varit af någon
större betydenhet. Innan myntningen der börjades och när hon låg
nere, öfversvämmades Finland med mynt från Reval, hvilket var ganska
underhaltigt. Det är redan omtaladt, att Rigas myntverk ordnades efter
det gotländska; Revals torde hafva rättats efter Rigas och således ytterst
efter Gotlands, ty liksom 4 gotar räknades på öret, så äfven 4 ’revalska’.
År 1409 talas om en revalsk artich för 9 penningar, år 1411 räknades
5 ’refliska’ på 1 öre, år 1414 räknades hvar ’revelsk’ för 5 svenske
småpenningar d. v. s. föga mera än en 1/2 örtug. År 1416 omtalas 100
mark reda penningar i preussiske skillingar och i revalske, preussiske
skillingen för 1 örtug, revalske skillingen för 4 penningar (= 1/2 örtug),
i ett annat bref 6 revalske örtugar i ett öre’. År 1535 omtalas rigiska
marker revalskt mynt.
Huru tomt Finland kunde vara på svenskt mynt framgår t. ex.
deraf, att den inom Raseborgs län uppburne skatten, 1,400 mark i
revalskt mynt, måste år 1506 ligga ’beseglad och orörd’, ty det visade
sig omöjligt att få den inom Finland vexlad mot svenskt mynt —
det dåliga revalska myntet ville man ej gerna mottaga i Stockholm.
1 En egentlig svensk mark =— 8 öre —= 64 hvitar
7 » —=—=56 »
6 » —= 48 » =—16 skilling = 1 dansk mark
5 » = 40 »
4 » = 32 »
3 » =—24 » — 8 » = 1/2 » »
2 » =16 »
1 » = 8 »
2 Man har visserligen velat hänföra några af k. Knut Erikssons mynt till Åbo,
men då der ej fanns något mynthus under k. Magnus ladulås’ tid — att döma
efter hans testamente — är det föga troligt, att mynt slogos i Finland för
svensk räkning ännu tidigare, ja så kort tid efter landets första eröfring. Något
intyg om ett finskt mynthus under tiden mellan k. Magni testamente och k.
Eriks myntning känner jag icke, mer än den svaga omständigheten att en
Lydikinus myntare ihogkommes i hr Matts Kettilmundsons testamente, som
torde vara skrifvet i Finland år 1326. Yrkesnamnen i detta testamente äro
åtminstone i regeln angifna i latinsk form, hvadan ’myntare’ kan hafva varit ett
tillnamn — såsom sådant förekom det på 1400-talet i Stockholm. Något
kontrakt med någon myntmästare i Åbo är icke kändt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
