Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 7. Ekonomiska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
YRKANDE PÅ FÖRBÄTTRING AF MYNTVÄSENDET. 945
Det revalska myntet fortfor under k. Gustafs tid att vara dåligt. År
1525 tillsade konungen, att man skulle probera det mynt, som slås
i Reval, hvad det hölle i fint och ’skrådhet’. År 1526 låter konungen
skrifva: »orsaken hvarföre det svenska myntet föraktas i Finland är
dels det falska myntet, som inkommit från Reval, men hoppas hans
nåd, att icke så svåra mycket inkommet är, att der varder väl snart en
ända på, dels att det svenska myntet vard uppsatt högre än det vard
slaget på, och derföre kan man icke gifva det så dyrt ut i Reval, som
det uppbars i Finland, och är icke min herres nåds läglighet ännu att
så hastigt tänka något råd deremot med någon annan ordinancia —
hans nåd kunde väl lida, att i Finland ginge allenast revalskt mynt
(det svenska kunde väl föryttras här [i Sverige]), om det icke vore
hans nåd till en snöplighet». År 1534 skrifver konungen: »vi hafva
låtit probera det nya myntet, som blifvit slaget i Reval, och finnes lödiga
marken in fine icke bättre än till 3 lod silfver, hvilke penningar de låta
flux komma in i landet till ingen ringa skada», hvarföre hr Erik
Flemming »skulle hafva derom ett uppseende, så att sådant ondt mynt icke
kommer för mycket in i landet»1.
Dessa invecklade myntförhållanden måste hos hvarje tänkande
fosterlandsvän framkalla bekymmer. Det var naturligt, att den mångsidige
och patriotiske biskop Hans Brask skulle sysselsätta sig med
myntväsendet. Antagligen var det, åtminstone delvis, för att skaffa mera
inhemskt mynt i omlopp, som han år 1524 ifrade för att riksrådet skulle
slå mynt — de anteckningar rörande myntväsendet, som han den tiden
lät samla och som jag i det föregående begagnat, äro af synnerligt
värde. Han skrifver år 1526: »alla land och riken, der det ej slås
ungerskt eller dukatmynt, förvärra sig på myntet, så att der man
fordom fick en lödig mark silfver för 6 mark penningar, der skall man
nu för den gifva 24 eller mer, och att likväl den bonde, som då gaf
en mark, gifver icke nu mera än en mark eller mindre» 2. Då det var
tal om handelsförbindelsen vesterut, skrifver han samma år om
önskvärdheten af ett sådant aftal, att det svenska myntet finge gå i
Nederland för så fullt som hemma —»i hansestäderne förakta de rikets mynt,
hvilket de stundom bära upp för halfva värdet och här gifva de ut det
för fullt, skulle de tyske köpmännen få tillstånd att längre ligga i
svenske städer, skulle det icke ske med mindre än att Svenskarne blefve
tullfrie hos dem och vårt mynt ginge der för fullt. Om myntet skulle
ock förhandlas med Danmark, att vårt mynt ginge der såväl som deras här»3.
Rörande de utländska myntens förhållande till de inhemska,
förekomma enstaka upplysningar i urkunderne. Enligt en redovisning af
år 1328 (DS nr 2675) voro 67 libre 14 solidi 3 denarii sterlingar —
1 Alla dessa uppgifter äro hemtade ur registraturet.
2 Handlingar rörande Skandinaviens historia, del 15, s. 12.
3 Samma arb., del 16, s. 45 f.
Hildebrand, Sveriges Medeltid 1. 60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
