Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 7. Ekonomiska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN ROMERSKA KYRKANS TEORI OM PRISET. 947
1499. 1 lödig mark = 10 mark penningar.
1501. 1 » = 81/2 »
1503. 1 rensk gyllen == 2 mark penningar.
1506. 1 » — 2 »
1509. 1 » = 13 1 » = 13/4 »
1512. 1 ungersk gyllen= 4 mark 1 skilling.
1 rensk gyllen = 2 mark penningar.
1515. 1 » = 16 » 1 » —= 2 »
1529 1 » = 4 »
Att det utländska gyllenmyntet var af olika halt är redan (s. 910)
omtaladt, och i urkunderne finna vi äfven vittnesbörd derom. Låt vara
att förhållandet 1 rensk gyllen — 2 mark penningar höll sig ganska
länge, finna vi t. ex. år 1436 en Arnoldus-gyllen (från Geldern)
värderad till 1 mark, år 1450 en annan upptagen till endast 7 öre; en
lätt gyllen’ uppgifves år 1453 vara = 6 öre.
En redogörelse för de pris, som i vårt land under medeltiden
betalades för varor af olika slag, skulle, derest hon gjordes utförlig, kräfva
ett betydligt utrymme, men äfven med ett sådant vore det omöjligt att
åstadkomma något, som kunde göra anspråk på fullständighet, ty
uppgifterna om prisen äro, särskildt under vissa och ganska långa perioder,
så sporadiska, att vi icke mäkta åstadkomma några sammanhängande
serier. Jag inskränker mig derföre till att meddela upplysningar om
vissa grupper af varor, företrädesvis om sådana, som voro af större vigt.
Med de egenskaper, som tillhörde medeltidens Sverige i vida högre
grad än nutidens, områdenas isolering, samfärdselns svårigheter o. d.,
ligger det nära till hands att vänta en stor brokighet i en framställning
af prisen under så många århundraden och i så många skilda bygder.
Men förväntningarna i sådant hänseende blifva dock i ganska betydlig
mon gäckade, på grund af ett förhållande, som är för medeltiden ytterst
karakteristiskt och derför här måste särskildt framhållas.
I den romerska verlden var köpenskapen i hög grad uppdrifven
och hade gjorts till föremål för en utbildad lagstiftning. I den äldsta
kristna kyrkan gjorde sig en annan uppfattning gällande: en hvar borde
nöja sig med det för honom eller henne nödvändiga och låta de öfrige
få del af sitt öfverflöd. En kyrkofader säger, att bruket af allt i denna
verlden borde vara gemensamt; endast genom en orättvisa kan den ene
kalla ett, den andre ett annat för sitt, och så har splittring kommit in
bland menniskorna. Men egendomens fördelning i olika mått var dock
omöjlig att upphäfva, och man fick derföre se till, huru sammanlefnaden
på en sådan bas skulle kunna ordnas. Man ville gerna räkna handeln
som en synd, men då detta icke gick, måste man se till, inom hvilka
gränser handeln skulle inskränkas, för att icke för köpare och säljare
vålla obotlig själavåda. Kyrkans lära i detta afseende formulerades af
Thomas af Aquino († 1274).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
