Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 7. Ekonomiska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PRIS FÖR HÄSTAR. 951
hästarnes olika godhet och med hänsyn till det arbete, för hvilket de
voro afsedde. Vid sidan af de många hästnamn, som gälla de naturliga
allmänna förhållandena — såsom hæster, hingst (hingist, hængihæster),
hors (häst, sto), skjut (häst, sto), mæri (sto), hyrsa (sto), russ (på
Gotland), equus, equa, fole (hingistafole, örsafole, polidrus), föl (fyl, marfyl,
skjutfyl, hæstfyl, pullus), — finnas andra, som för oss äro af större
märklighet: arfvodhishæster och værkhæster — slädhæhæster — sömare
(somarius) — rinnare — gangare (ambulator, gradarius, på tyska zelter) —
gangfole (polidrus ambulans) — palifridus — örs, caballus och dextrarius.
Sömaren var en lasthäst 1. Rinnaren bör hafva varit raskare i sina rörelser
än en vanlig häst. Gångaren, gångfåle och palifridus voro lyxhästar, mest
omtyckta af damer och andlige, men gradarius och palifridus användas
dock äfven som namn på en stridshäst 2. Förnämligast af alle voro de som i
främsta rummet voro afsedda för krigiskt bruk, örs, caballus och dextrarius.
Lägst i rangskalan stod uppenbarligen skjutet. Om de olika
värdegraderne lemnas ett intyg i ett stadgande i de s. k. Vestmannalagarne.
Det heter (I. byggnb. kap. 38), att derest i följd af en bros dåliga
beskaffenhet en häst omkommer, skall för en gångare gäldas 3 mark, för
en rinnare (rännare) 12 öre, för ett skjut 1 mark — förhållandet blir
sålunda — 3 : 1 1/2 : 1.
De prisuppgifter, som i urkunderne lemnas, äro icke så tydliga,
som vi kunde önska; de tala oftast om equus eller häst, men mena helt
visst ofta sådane hästar, som hade särskilda namn. Fullt säkra
slutsatser kunna vi derföre icke få.
Som lägsta pris finna vi beloppen 2 mark (1268), 3 mark (1268,
1283), 4 mark (1283, 1347). Vid midten af 1300-talet utmärkte
tydligen priset 3 mark skilnaden mellan de simple, för hvardagliga
ändamål afsedde hästarne och de bättre d. v. s. de som kunde användas i
krig; år 1347 förböds att från Finland utföra hästar, som voro yngre än
8 år och bättre än 4 mark (DS nr 4213). I hr Raven von Barnekows
nyss åberopade räkenskaper redogöres för den tidens (1365—1366) värden
på hästar, som användes för krigsbruk. För 96 hästar (equi — dyre
hästar med annan benämning förekomma, som vi strax skola se) varierar
priset mellan 7 och 80 mark. Medelpriset skulle således vara 16,68
mark, men detta är uppenbart för högt, felet ligger deri, att flere hästar
af bättre beskaffenhet icke fått den dem tillkommande särskilda
benämningen 3. Låt vara att i detta fall visse af de i räkenskaperne före-
1 Sömer (lat. sagma) betyder packe, kappsäck. I inventariet öfver k. Magnus
Erikssons egendom på Bohus år 1340 (DS nr 3484) omtalas: ij sømsækkiæ, iij
paria sømæ, iij sømsathlæ, ilj sømaræ. Detta sömare kan icke vara det i texten
förekommande hästnamnet sömare, ty inventariet upptager icke djur.
2 I hr Raven von Barnekows räkenskaper för åren 1365 och 1366, delvis tryckta
i Bidrag del 1, helt tryckta i Meklenburgisches Urkuudenbuch del 15.
3 Styffte uppgifver (Bidrag del 1 s. cii), att medelpriset synes vara 20 1/2 mark,
hvilket beror derpå, att han icke frånräknat de hästar, som uttryckligen
betecknas vara af extra godt slag genom benämningarna caballus och gradarius.
Den dyraste hästen af hvartdera slaget kostade 200 mark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
