Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 7. Ekonomiska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
952 PRIS FÖR HÄSTAR.
kommande posterne gälla uppköp gjorda under krigstid, då prisen helt
visst voro uppdrifna, medelpriset för en normal, men för krigstjenst
duglig häst var nog ej efter midten af 1300-talet synnerligen mycket
högre än år 1347. Under 1400-talet varierar högsta priset för de hästar,
hvilke fingo utföras ur landet, mellan 6 och 10 mark 1 — d. v. s.
gränspriset höll sig ungefärligen på samma punkt, ty 4 mark år 1347 voro
=— 44/55 mark silfver och 8 mark voro t. ex. år 1491 = 40/55 mark silfver.
Utförselförbuden fortsattes under 1500-talet. K. Gustaf satte år 1523
gränsen till 6 mark — samma belopp som år 1491, men lägre än under
den derförut gående tiden —, gränspriset var år 1528 8 mark danska,
hvilket vore samma belopp, derest år 1523 menas mark örtugar, åren
1530 och 1531 omtalas 10 mark (det senare året mark danska), men år
1532 rådde absolut förbud för utförsel af hästar. År 1533 rådde samma
fullständiga förbud, men åt enstaka städer eller personer gafs
förmonsrätten att exportera ’små klippare’ värde 6—7 mark. År 1534 var
gränspriset satt till 10 mark örtugar 2. Då hade emellertid en stor
nedsättning i gränspriset egt rum, alldenstund 8 mark år 1491 var 8/11 af
en mark silfver, under det 10 mark örtugar år 1534 icke var mera än
5/12 deraf.
År 1489 bestämdes, att en sventjenare skulle hvart tredje år erhålla
af sin husbonde en häst värd högst 20 mark. År 1526 föreskrefs, att
med 400 marks ränta skulle hållas sex gode karlar med häst värd 30
eller, enligt en annan uppgift, 24 mark 3.
För de förnämligare hästsorterne må följande pris här antecknas.
En palifridus kostade år 1311 12 mark. Gradarii eller gångare kostade
åren 1365—1366 13, 23, 60 eller 200 mark. Jag antager, att caballus,
som tydligen betecknar en stridshäst, får anses vara liktydigt med
dextrarius, och att ordet hingst emellanåt har samma betydelse. Under
denna förutsättning kunna vi göra följande sammanställning af prisen:
år 1328 gaf en enskild person genom testamente bort en dextrarius
värderad till 300 mark (antagligen penningar) — år 1332 köpte k.
Magnus Eriksson en dextrarius för 400 mark pgr — 4 personer måste gå
i borgen för betalningen —, år 1359 betalades 50 mark för en caballus —
åren 1365—1366 betalades tre caballi med resp. 100, 110 och 200 mark —
år 1366 betalades en häst med 100 mark — år 1384 en hingst med 60
mark — år 1390 en hingst med 140 mark. Om den lyx, som fick göra
sig gällande i allt, som hörde till det ridderliga lifvet, kunna vi lätt göra
oss en föreställning deraf, att en häst år 1332 betalades med inemot
3,000 kr., hvilkas köpkraft den tiden var vida större än nu.
Vida mera konstant var värdet af nötkreaturen. Man var så
medveten af detta, att oxen och kon kunde användas som värdemätare för
1 Jfr förordningarna af åren 1416, 1474, 1483 och 1491 i Hadorphs Bjärköa Rätten.
2 Alla dessa uppgifter äro hemtade ur riksregistraturet.
3 Granlund, K. Gustaf I:s registratur, del 3 s. 225.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
