Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 7. Ekonomiska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PRIS FÖR NÖTKREATUR. 953
— penningarne. I en urkund af år 1387 talas om 100 mark svenske
penningar så godt mynt, som i Värend gängse är, och så godt mynt,
att man kan köpa en väljandes oxe för 4 mark, en väljandes ko för 2
mark’ — alltså icke den första bästa oxe eller ko, utan en som man
med omsorg pröfvat och på grund deraf valt. Det vanliga uttrycket är
eljes gill oxe eller ko. Östgötalagen talar (drapabalken kap. 15) om
nyttjanöt: ’den oxe, som tre vårar hafver dragit, den ko, som tre kalfvar
hafver burit’. Oxar användes som dragare, ett par oxar kallades ’ök’
(öker, oyker, fulder öker 1), en oxe kallades halft ök (halver öker). Något
pleonastiskt är uttrycket ’yxna-oyker’, ox-ök — under förutsättning att
benämningen ök i regeln användes om oxar och icke om hästar 2.
I sin förordning om rättare, som skulle mot betalning
tillhandahålla vägfarande hvad de kunde behöfva, föreskref k. Magnus ladulås,
att prisen skulle rätta sig efter de i orten allmänneliga. I sin
förordning i samma ämne af år 1335 lemnar deremot k. Magnus Eriksson
föreskrift om de pris, som skulle tagas — då det ingick i den allmänna
uppfattningen, att hvar sak hade sitt rätta pris, låg det onekligen nära
till hands för konungen att utfärda sådana bestämmelser. Ett gillt nöt
skulle enligt denna förordning betalas med 12 öre, men detta torde
hafva varit priset för det slagtade djuret. I en förordning för Karelen
af samma år säges, att visse Karelens inbyggare skulle i lösen för
arbetsskyldigheten till Viborgs fäste lemna ett nöt, som ej skulle vara värdt
mera än 12 öre 3 — huruvida härmed menas ett lefvande djur (i sådant
fall en ko) eller ett slagtadt, är svårt att säga. Det lider nämligen
intet tvifvel, att en lefvande oxe gällde mycket mera. Under den senare
delen af 1300-talet var priset för en oxe regelbundet 3 mark eller 4,
om den var särskildt god 4. Priset för en ko var regelbundet hälften
mot priset för en oxe. I nio af de tio urkunder, ur hvilka de i
nedanstående not antagna oxprisen äro hemtade, omtalas äfven priset för kor
med halfva beloppet. Oxar såldes ej sällan parvis (yxne-öker) — för
åren 1340 (Skåne), 1369 och 1374 har jag funnit värdet angifvet med
8 mark.
Hadorph har bland sina Gamle Stadgar intagit en förordning af år
1450, i hvilken k. Karl Knutsson fastställer pris för en del varor: en
god och gill oxe skulle vara 4 mark svenske penningar och ej mer —
den som dyrare säljer eller köper, böte 3 mark —, mindre oxe betalas
1 Öker (oyker) var under medeltiden maskulint, under det att nutidens ök är
neutralt.
2 Varianter af Vestgötalagen II. fornämesbalken kap. 2 visa, att oxe, hors och häst
kunde inbegripas under det gemensamma namnet öknöte.
3 Priset för en oxe i hr Raven von Barnekows räkenskaper för åren 1365—1366
är likaledes 1 1/2 mark.
4 T. ex. 1368 —–- 4 mark (god) 1386 —–- 4 mark
1369 —–- 3 1387 ..–- 4 » (väljandes)
1372 —–- 3» 1388 —–- 3»
1376 —–- 3 » 1389 – 3 »
1378 3» 1390 .- 3 »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
