Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 7. Ekonomiska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
954 PRIS FÖR NÖTKREATUR.
efter värdet, gill och god ko gäller 2 mark svenska, mindre ko efter
värdet. I ett par punkter säges förordningen reducera förutvarande
högre pris till lägre, och det är derföre tänkbart, att priset äfven för
oxar och kor mot midten af 1400-talet haft åtminstone någon benägenhet
att stiga öfver det högsta priset, som under senare delen af 1300-talet
förekom, eller respective 4 och 2 mark.
En taxa för hvarjehanda varor utfärdades år 1523 af k. Gustaf. I
denna upptages en gill oxe till 5 mark, en gill ko till 2 mark — alltså
var kons värde nedsatt i förhållande till oxens; om det är svenska eller
danska mark som menas, finnes icke uppgifvet, men sannolikt menas
svenska. I en taxa från början af år 1526 upptages oxens värde till 8
mark, hvilket torde vara danska mark, ty i en senare taxa af samma år
upptages värdet för en oxe i Småland och Vestergötland till 8 mark
danska, i Uppland, Södermanland, Östergötland och Nerike till 6 mark
svenska, hvilket är detsamma. Priset för oxarne hade således icke stigit
sedan midten af 1400-talet, ty 4 mark penningar då innehöllo mera
silfver än 6 mark år 1526. I en taxa af år 1528 uppgifves värdet af
en gill oxe till 4, till och med till 3 mark, för en ko till 2 mark
örtugar. Det dröjde dock icke länge innan priset steg: år 1532 måste
konungen gång efter annan utfärda påbud att ett par oxar icke fick
säljas dyrare än 16 mark danska — alltså samma pris, som fastställdes
år 1526 — den som öfverträdde detta förbud skulle mista varan och
betala 40 mark i böter.
Lagarne innehålla enstaka uppgifter om vissa husdjurs relativa
värden. Om en häst biter ihjäl ett föl, skulle ersättning utgå efter
följande proportion:
gångareföl: rinnareföl :: gångarestoföl : rinnarestoföl —6:4:3:21
d. v. s. stofölet skattades endast hälften så mycket som hingstfölet.
Deremot finna vi i Vestgötalagen (rättlösabalken I kap. 9, II kap. 21)
något mindre skilnad i värden för häst och ko:
häst : hors(sto), oxe, ko = 3 : 2.
Eget nog göres här ej skilnad i värde mellan oxe och ko, hvilket eljes,
såsom redan framhållits, var regeln. Ostgötalagen (bygdabalken kap. 25)
uppställer äfven följande förhållande:
kalf : kid, lam, gammal gås = 3: 1.
K. Karl Knutssons stadge af år 1450 föreskrifver följande pris:
gill oxe...–- 32 öre ungt får.–...– 1 öre
gill ko – 16 » lam ...- 2/3 »
gammal vädur... 2 » gåS-—- 1/2 »
gammalt får.- 22 höns . 1/8 » (3 penningar).
1 Nu bitær hæstær fyl til hælia, ær þæt hæstfyl ok gangær, þa ær þæt half mark,
bitær þæt fyl sum rindær, þæt æru atta örtughær, bitær marfyl ok gangær, þæt
æru tue öra, bitær marfyl ok rindær, böte fiura örtughær (Östgötalagen,
bygdabalken kap. 25).
2 Ett gammalt får kostade år 1335 1 1/3 öre (DS nr 3175).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
