Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 7. Ekonomiska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
960 PRIS FÖR SÄD, HÖ, MALT, HUMLE.
landet, missväxt förekom, måste sädesprisen springa i höjden. Två
uppgifter från Finland af år 1508 uppgifva dyrtidspriset för en spann råg till
3 öre och till 10 örtugar (=— 31/3 öre), hvilket gör priset för en läst = 36
mark och inemot 40 mark, hvilket således likafullt är något mindre
än rågpriset var i Södermanland på 1360-talet. Enligt en uppgift af
Styffe upptog riksrådet år 1509 en läst korn till 12 mark, d. v. s. till
något mindre än en mark silfver, d. v. s. en läst korn var då något,
men icke mycket billigare än år 1470. Detta pris torde väl hafva varit
det normala i de delar af landet, som icke voro hemsökte af missväxt.
Enligt en uppgift i det s. k. Sturearkivet, antagligen hörande till
1500-talets början, var förhållandet i värde mellan råg och korn i
sydvestra Sverige sådant, att 4 skäppor råg räknades = 5 skäppor bjugg.
År 1525 gällde en läst korn 16 mark örtugar. I taxan af år 1526
upptages en tön råg till 2 mark danska (= 11/2 mark svenska) och en
tön korn till 11/2 mark danska (=—9 öre svenska). Priset för lästen var
således för råg 24 mark, för korn 18 mark. Förhållandet i värde
mellan de två sädesslagen var = 6,6 : 5. Taxor af år 1528 hafva den
egendomliga uppgiften »läst korn eller råg för 20 mark örtug». Priset
stämmer väl öfverens med kornpriset af år 1526, men skulle rågen och
kornet nu hafva betingat samma pris? Det förefaller icke troligt. År
1531 var i sydvestra Sverige priset för en tunna bjugg 8 skilling (=-
1/2 mark danska), för en tunna råg 12 skilling (=— 3/4 mark danska) —
alltså gällde rågen 50 % mera än kornet.
Enligt den nyss anförde urkunden i Sturearkivet voro 4 skäppor
råg lika mycket värda som 5 skäppor korn; i samma urkund säges en
tunna eller 6 skäppor hafre hafva kostat lika mycket — vi kunna häraf
se de tre sädesslagens värde i förhållande till hvarandra. År 1526
upptages en läst hafre till 8 (!1) mark örtugar, hvilket skulle göra den vida
mindre värd i förhållande till kornet och rågen.
Hoö köptes lassvis, och vi veta icke huru stora lassen voro. Priset
varierade mycket, beroende på skörden och på årstiden, i hvilken köpet
skedde. Under åren 1518—1521 vexlade prisen i Stockholm, enligt
Helgalekamagillets räkenskaper, mellan 6, 8, 111/2 och 12 öre.
Säkerligen voro ej lassen alltid af samma art, ty en gång omtalas ett ’godt’
lass hö.
I Finland gällde år 1505 en spann malt 2 öre, men år 1508 var i
följd af de svåra förhållandena priset stegradt. En uppgift från detta
år sätter priset till en gyllen, en annan till 10 örtugar.
Då ölet var en mycket omtyckt dryck, måste humlen vara en
eftersökt vara; jag har i det föregående omtalat, huruledes man
under 1400-talet var angelägen att uppdrifva humleodlingen, på det
att man måtte blifva mindre beroende af utlandet. För humlen äro
prisuppgifterna i urkunderna ytterst få. År 1529 räknades en säck
humle vara lika mycket värd som en läst jern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
