Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 8. Samfärdsel och resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1006 VINTERRESOR.
biskop Nils Allesson i Ragunda i Jämtland. Någre dagar efter jul,
den 29 december 1302, uppehöll han sig vid Segerstads kyrka i södra
Helsingland, den 7 påföljande mars vistades han vid Sköns kyrka, nära
den nuvarande staden Sundsvall. I mars 1332 befann sig biskopen i
Vesterås på visitationsresa inom Dalarne, ända upp mot den norske
gränsen.1 K. Magnus Eriksson red sin eriksgata under januari och
februari månader 1335: den 8 januari var han i Strängnäs, den 28 i
Skara. Den 14 februari 1337 befinner sig k. Magnus uppe vid
Kopparberget och skrifver derifrån till Jämtland, att han för tillfället måste,
’för sina ärendens (förrättningars) skuld’, afstå från sin tillämnade färd
till dem. Erkebiskopen Johannes var den 21 februari 1425 vid Tuna
kyrka i Medelpad, erkebiskop Nils var den 16 februari 1440 vid Stöde
kyrka i Medelpad, erkebiskop Jöns var vid midten af februari 1462
vid Tuna kyrka, erkebiskop Jakob var den 9 februari vid Delsbo
kyrka i norra Helsingland, den 13 januari 1478 vid Bollnäs kyrka i
Helsingland, den 3 mars 1490 i Elfkarleby kyrka; den 19 februari
1507 var den åldrige erkebiskopen uppe vid Skellefte kyrka. Men
äfven vintertiden kunde naturligtvis hinder förekomma. Biskop Hans
Brask hade mycket ofta, då han kallades till konung Gustaf eller till
andra möten, mycket att tala om ohelsa och oföre.
Det var äfven ofta svårt att under resorna få föda åt sig och
djuren samt nattqvarter. Den påflige legaten Petrus Gervasii måste
år 1322 under en resa från Skara till Linköping antaga vägvisare, som
under vinternatten och genom snön förde honom och hans följe fram
på deras väg, ’ty jag kunde icke få foder åt hästarne eller andra
lifsmedel’.
Svenskarne voro visserligen kände för gästfrihet — denna prisas
t. ex. af italienaren Petrus Quirinus, hvilken på k. Eriks af Pommern
tid företog en besvärlig resa från Trondhjem till Östergötland, men
alltför lätt hände det, att vägen under långa sträckor icke förde förbi
några menniskoboningar, att, när sådana träffades, inbyggarne icke med
bästa vilja i verlden kunde mottaga och undfägna den resande. Afbrott
i gästfriheten torde ock hafva vållats genom excesser, utöfvade af de
resande sjelfve, eller åtminstone af deras öfverdrifna fordringar. Till
skydd för befolkningen på landsbygden och till hjelp åt de resande
grepo konungarne in för att ordna dessa förhållanden.
I sin store fridsstadge föreskrifver k. Magnus ladulås: af dem,
som vi behöfva ofta hafva med oss, vilja vi, på det att möjlighet att
få mat må finnas der de fara, att vår käre broder hertig Bengt af
Finland hafve 40 hästar, en biskop 30, hvar annan af vårt råd 12, hvar
riddare eller sven å vapen 4, kaniker likaså 4, andre som äro kallade
hvar och en två svenner. För att få slut på den ofrid, som länge hade
1 Munch, nyss anf. arbete s. 119.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
