Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 8. Samfärdsel och resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BEFRAKTNING. 1021
borde han före utkastandet anmäla förhållandet; blef hans kista ej
utkastad, skulle han vid uttaxeringen för penningarnc betala dubbelt, ’två
penningar för en penning’, blef hans kista kastad, skulle vid
ersättningens utgående räknas ’två penningar för en’.1 Tog han på förhand
penningarne ut ur kistan och bar dem på sig, togos desse ej med i
beräkningen för uttaxeringen. Som ersättning erhölls för det som
kastades, gjordes för detsamma ingen minskning i den aftalade frakten.
Äfven skeppmännen handlade litet för egen räkning och förde derför
varor med sig; den som hade allenast en kolli (fat), behöfde icke
bidraga till uttaxeringen, den som hade mera, fick betala för det
öfverskjutande 2 (kap. 7, 11, 22, 41). Vid varornas flyttande till eller från
bord vid hissningen, skulle de rep och tåg, som vid denna skulle
användas, på förhand granskas icke blott af skepparen, utan ock af
köpmännen; brast något utan att varornas cgare fått tillfälle att pröfva
tågens godhet, skulle de hafva full ersättning för det som skadades
(kap. 24).
Skepparen kunde ega ett fartyg och då hyrde en eller flere hos
honom plats för sina varor, cller skeppet tillhörde en eller flere, i
hvilket fall egaren eller egarne antogo en skeppare. ÅÄfven i sådant
skepp, som tillhörde en eller flere köpmän, kunde andre få tillfälle att
skicka varor. Allmän sed var, att varornas egare eller någon
representant för denne följde med på resan, för att i destinationsorten
besörja försäljningen. När någre köpmän ville hyra ett skepp, skulle de
taga med sig två rådmän, för detta ändamål utsedde af rådet, och
komma öfverens med skepparen och aftala med honom om hela frakten,
så att hvar och en kan sätta sina varor in under frakten — så att
hvarje varusändnings värde kunde beräknas som en viss del af hela
fraktbeloppet — och att ingen mans gods är utöfver frakten. För
någon ombord gods utöfver frakten, skall det åter föras i land och 12
marks böter skulle erläggas till rådet. Detta skulle ock tillse, att hvart
skepp, färdigt till segling, är både ofvan- och nedantill i stånd att gå
till sjös och att något gods ej finnes öfver frakten (Visby stadslag III.
111. 9). Undantag synas dock hafva förekommit, ty det heter i
sjörätten (kap. 45), att om ett skepp seglar från en handelsplats med full
last, får skepparen icke taga mot andra varor, såvida han icke till
köpmännen sagt: »I herrar, jag skall taga med så mycket mera gods»,
och fått deras tillstånd. I annat fall skulle skepparen i böter gifva
1 Detta har blifvit tolkadt på olika sätt. Schlyter säger: sådane penningar, ehvad
de kastas eller icke, skola vid bestämmandet af ersättningen för sjökastet,
beräknas till halfva beloppet. 1 den engelska upplagan af sjörätten (Twiss, The
black book of the admiralty, appendix, del 4) heter det (s. 105): in other words,
he shall pay twice as much as the others in proportion to the value of his
goods. — Den senare uppfattningen synes mig vara den riktigare.
2 Gjorde matrosen icke sin skyldighet i nödens stund, förlorade han rätten till
en fri kolli (kap. 22).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
