Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VALRIKE. 5
ledning för denna samt dermed lugn åt den äldste brodern, som bar
konungakronan. Påfven säger i den skrifvelse till den svenska kyrkan,
i hvilken han förordar den vidtagna åtgärden, att den utförts i enlighet
med de vises råd’ samt att jarlens motiv varit begäret att förebygga
strider, som kunde rubba lugnet och vålla mångas olycka. Då vi
besinna, att en annan regent, som grundlade en dynasti, k. Gustaf, handlade
på samma sätt, torde vi väl få söka den innersta bevekelsegrunden i
begäret att höja den egna ätten öfver andra, som, intill dess
konungavalet vållade en viss skilnad, varit alldeles jämnställda.
Konungavalet och det skick, som vid detta iakttogs, ingick af
gammalt så fullkomligt i medvetandet, att man fann det onödigt att
i de äldsta skrifna lagarne härom intaga vidlyftiga föreskrifter. Ännu
den år 1296 stadfästa Upplandslagen affärdar konungavalet på några rader.
K. Magnus Erikssons tidehvarf gjorde häri en förändring. Den af
de två handskrifterna af Södermannalagen, som har före sig inskrifven
den kongl. stadfästelsen af år 1327 — sjelfva handskriften är
tillkommen tidigast år 1335 — har med afseende på konungavalet
vidlyftiga föreskrifter, och i dem heter det uttryckligen, att till konung
skulle väljas den, som var inrikes född, helst af konungens söner, om
sådane funnos. Något företräde för den förre konungens förstfödde
finnes således ej här stadgadt. Det är detta Södermannalagens
stadgande, som ligger till grund för föreskrifterna rörande konungavalet i
k. Magnus Erikssons landslag.
Rörande arf- och valrike hafva vi tvänne uttalanden från denna
tid, då konungen innehade såväl valriket Sverige som arfriket Norge
— en förening, som med nödvändighet måste locka till jämförelser.
Det ena förekommer i skriften Om konunga- och höfdinga-styrelse,
hvars innehåll, ehuru visserligen till en dryg del lånadt från utländska
mönster, likväl måste anses motsvara åtminstone öfversättarens
uppfattning. Här föredrages arfriket framför valriket: arfkonungen har
desto mera kärlek till allmogen och sina underdånar, som de hafva
tjent och lydiga varit hans fader och förfäder, likaså hafver ock
allmogen desto mera kärlek och godvilja till sin konung, som de äro
uppfödda under hans faders och förfäders lydnad och vilja. Det inkastet,
att i arfriket ett barn eller en öfvermage kan varda konung, hvilket
länder allmogen till skada, tillbakavisas dermed, att den konung, som
lemnar en ung son efter sig, noga ser till, i hvilkens händer han
anförtror sonen och riksstyrelsen.
Det andra uttalandet förekommer i den hel. Birgittas uppenbarelser,
men är ej så direkt och i öfrigt temligen dunkelt. I ett af sina samtal
med Gud 1 klagar hon: »denne konungen har två söner och två riken,
i ena riket utväljes konungen med arfsrätt, i det andra efter folkets
godvilja. Men nu är gjordt tvärtemot, i det att yngre sonen är tagen
1 Den heliga Birgittas uppenbarelser, del 3, s. 401.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
