Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 VALRIKE.
i arfriket, den äldre sonen i utväljelseriket. Härpå svarade Gud: »tre
ohöfliga (opassande) ting voro i deras utväljan och det fjerde var utan
måtta vanskipad älskog, skrymtelig klokskap, dåraktige mäns
smekning (öfvertalning), vantröst till Gud och rikets allmoge, och ty var
deras utväljelse mot rättvisan och mot allmogens gagn och nytta, ty
dertill att frid må varda till allmogens nytta är rådligt och
vedertorftligt, att den äldre sonen tager arfriket och den yngre kommer till
utväljelse.»
Att här åsyftas de år 1353 vidtagna åtgärderna med afseende på
tronföljden i de två rikena är uppenbart, men det är minst sagdt svårt
att fatta, hvad ondt låg i dessa åtgärder: man ansåg tydligen, att den
äldste sonen borde närmast komma i fråga i fäderneriket, hvaremot
Norge, som k. Magnus erhållit genom moderns rätt, nöjde sig med
den yngre sonen. Det är ock svårt att fatta, huru man kan tala om
val i valriket, om den äldre sonen hade öfvertagit arfriket, och för
valmännen i Sverige således återstod att välja den ende qvarvarande
sonen, hvilket icke var något val alls. Då man icke gerna kan tänka,
att Birgitta önskade se Sverige befriadt från Erik, hvilken hennes
fränder understödde, finnes svårligen någon annan förklaring än den,
att fru Birgitta ansåg Erik kränkt derigenom att Håkan fick arfriket,
hvilket åter förutsätter, att hon ansåg arfriket vara förnämligare än
valriket. Dervid må dock anmärkas, att hennes utpräglade
aristokratiska tendenser svårligen kunna förlikas med ett föredragande af
arfprincipen.
Sverige fortfor att vara ett valrike med undantag för en liten
period mot medeltidens slut. För riksrådet, som den 30 oktober 1520
var samladt i Stockholms gråbrödrakloster, gjorde å k. Kristierns vägnar
biskop Jöns Beldenak, understödd af den tyske riddaren Johan Sucket,
följande märkliga framställning. Enligt den hel. Eriks lag skola
lagmännen, när det finnes flere konungasöner, bland dem välja en l
konung. I öfverensstämmelse härmed hade k. Kristiern på en tid, då
flere konungasöner funnos (utom honom hans broder Frans), valts till
Sveriges konung. Men sedermera hade brodern dött och Kristiern
hade således vid faderns död blifvit dennes arfvinge och efterträdare.
Då det nu icke funnos flere att välja mellan, kunde ett val ej komma
i fråga och borde derföre k. Kristiern hållas för att vara rätt arfvinge
och herre till Sveriges rike. Man må väl förvånas öfver en sådan
spetsfundig framställning, men ännu mera häpnadsväckande är det
svenska riksrådets svar: det hade efter noggrann granskning af k.
Eriks lag (1) och efter rådplägning med alla dem, som skulle kallas
till en konungakröning, kommit till den öfvertygelsen, att Sveriges
rike efter lagen bör tillhöra k. Kristiern, ende sonen af Sveriges senaste
konung, k. Hans, såsom rätt arf och icke efter val. Mötet var talrikt
besökt och bland de närvarande funnos förståndige män, bland andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
