Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGAVAL. 7
biskop Hans Brask. Rådets skrifvelse i detta ärende förvaras i det
danska riksarkivet. 1
Två dagar derefter, den 1 november, hölls å Brunkeberg en
församling, till hvilken kallats adeln samt ombud för alle städer, för
bergslagen och alla härad. Der förde, berättar Olaus Petri, biskop
Jöns Beldenak af Fyn ordet till de Svenske, och gick all hans grund
derpå ut, att k. Kristiern hade fullkomlig rätt till Sveriges krona, ty
han var korad dertill i sin faders tid, hvarpå han hade riksrådets bref,
dertill var han bördig till riket efter Sveriges lagbok, som innehåller,
hvilket ock upplästes, att om konungen har son, som till regementet
är dogse, då skall han vara näst, och dref Beldenak sin grund så, att
ingen skulle med rätta kunna föra k. Kristiern det uppå, att han med
orätt hade trängt sig till riket. Han sporde den menige man till, om
de ville känna honom god för deras herre och konung, alldentid han
hade sådan rätt till riket, och der svarades ja till. Olaus Petri gör
inga betraktelser öfver framställningen.
Valrätten utöfvades af folket, och vi kunna vara förvissade derom,
att valet gick så till, att någon folkets förtroendeman, t. ex. lagmannen,
efter samråd med kloke män, framställde ett förslag, till hvilket den
samlade menigheten gaf sitt bifall tillkänna. Allt vittnar derom, att
i äldsta tider icke en valförsamling för hela riket hopkallades, utan att
det verkliga valet skedde på ett ställe, hvarefter det i de öfriga
lagsagorna för formens skuld verkställda valet ej blef annat än en
stadfästelse. Det heter i Vestgötalagen (rättlösabalken kap. 1) att Svearne
ega att konung taga, så ock att vräka. Detta Svearnes företräde, som
innebar en obillighet mot de öfrige stammarne, måste haft sin grund
i den föregående historiska utvecklingen. Det är emellertid uppenbart,
att uttrycket Svear här är alltför vidsträckt. Upplands- och
Södermannalagarne visa, att konungavalet tillkom de tre folklanden d. v. s.
Uppländingarne.
Det må väl synas rimligast, att de fullgjorde sitt val å
Upplandstinget, så snart de tre folklanden hade blifvit förenade i en lagsaga,
men detta var ej händelsen, utan försiggick konungavalet å en alldeles
särskild mötesplats, som veterligen aldrig användes för andra offentliga
förhandlingar, 2 nämligen å Mora äng i Lagga socken. I läget af denna
valplats torde vi vara berättigade att skönja en vink om en ännu äldre
tid, då icke de tre folklanden deltogo i det första valet, utan endast
två af dem, Attunda- och Tiundaland. Mora äng ligger nämligen på
gränsen mellan dessa två områden samt vid det vattendrag, som i forna
tider genomskar Attundalund och med hvarandra förenade Östersjön
och Mälarens fram mot Uppsala gående vik. 3
1 Jfr Allen, De tre Nordiske Rigers Historie del 3. 1, s. 305 f.
2 Utom för afsättning af konungen. Jfr det följande.
3 Jfr del 1, s. 32.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
