Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 KONUNGAVAL.
Sedan valet å Mora äng var gjordt, måste den nyvalde besöka de
öfriga lagsagorna för att i dem väljas d. v. s. erkännas i sin
konungavärdighet. Denna färd, den s. k. eriksgatan, fick sedermera, i följd af
ändrade förhållanden, en något skiljaktig betydelse.
Under medeltiden fortgick en sund sträfvan att smälta samman
de många stamområdena till ett helt rike, hvilket icke kunde ske, utan
att en och annan stam måste för det allmänna bästa offra vissa
fäderneärfda rättigheter. Så t. ex. miste Uppländingarne den rätt att ensamme
afgöra konungavalet, som ännu Vestgötalagen erkänner. Denna
mistning gick så till, att när konungaval skulle ske samlades vid Mora
lagmännen från de olika landskapen. Upplandslagen omtalar lagmännen
för Södermän, Östgötar, Tiohärad, Vestgötar, Närike och Vestmän. 1
Till k. Magnus Erikssons val år 1319 hade också infunnit sig de i
Upplandslagen uppräknade lagmännen och jämte dem äfven lagmannen för
Öland (DS nr 2199). Den ena handskriften af Södermannalagen tillägger
Vermernes lagman, under det den andra, den, som äfven har den kongl.
stadfästelsen, ytterligare
tillägger Ölands lagman. Der inledas
föreskrifterna nämligen af ett
uppräknande af Sveriges stift
och lagmannadömen, bland dem
äfven Ölands, hvarefter säges,
att förenämnde lagmän’ deltogo
i valet. Samma redaktion och
dermed samma antydan
förekommer i k. Magni landslag.
Genom särskild föreskrift erhöll
år 1362 Finlands lagman rätt
att deltaga i konungavalet. Beslut derom fattades, på ett fullkomligt
riktigt sätt, icke på ett vanligt möte, utan af de förut valberättigade,
som den 15 februari 1362 voro samlade för att till svensk konung
kora Håkan Magnusson. 2
Då en lagman begaf sig till Moramötet, skulle han, enligt
Södermannalagens ena handskrift och landslagarne, åtföljas af tolf ’vittre och
snälle’ män, valde med samtycke af alla lagsagans bönder. Dessutom
Fig. 1. Efter den italienska upplagan af Olai Magni arbete (bok 8, kap. 1);
den latinska upplagan har å motsvarande ställe en teckning med en tät skara
menniskor packad kring stenen. Runskriften (= Morasten) är naturligtvis tillagd
af Olaus Magni. Stenen är längesedan försvunnen.
1 Tengberg säger (Om den äldsta territoriela indelningen och förvaltningen i Sverige
s. 41) att det ännu blott var de tre folklanden, som utse konung. Man har
dock icke rätt att så tolka kap. 1 sammanstäldt med kap. 2 af konungabalken.
2 I den nyss omtalade handskriften af Södermannalagen heter det visserligen
”Abo biscops döme, sum haver i sik tu laghmanzdöme’, men såsom prof.
Schlyter anmärkt, måste de här med spärrad stil tryckta orden vara ett senare
tillägg. Summan af lagmansdömen uppgifves nämligen till nio, men är med
tillägg af de två finska elfva. Två lagmansdömen funnos dessutom icke i Fin-
land förr än från och med år 1435.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
