Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 KRÖNING.
diademet, i början ett band, gemenligen smyckadt med baktill
nedhängande ändar, brukades först i Asien och lånades derifrån af de
romerske kejsarne: den förste af desse som offentligen bar diademet
var Aurelianus (270—275). Att sätta detta på herskarens hufvud
tillkom från början den myndighet, som hade förlänat honom makten.
Smörjningen deremot var en kyrklig ceremoni, ursprungligen lånad
från den judiske seden, hon gjorde konungens person helig och
oantastlig. Genom förening af kröning med smörjning förvärfvade sig
kyrkan i viss mon skenet af att förläna den verldsliga maktens kronor.
Landslagen säger (konungsbalken kap. 8), att när konungen vill
eger han att vigas — dermed afses smörjningen — och krönas i
Uppsala eller, efter behag, annorstädes i sitt rike, helst af erkebiskopen,
för dennes och konungens värdighets skuld. Upplandslagen föreskref,
att kröningen skulle förrättas i Uppsala af erkebiskopen och hans
lydbiskopar.
Både före och efter landslagens utfärdande skedde kröningen ofta
annorstädes än i Uppsala. K. Valdemar kröntes redan vid unga år i
Linköping, k. Birger i Söderköping, kk. Magnus Eriksson, 1 Hans och
Kristiern II i Stockholm, k. Erik från Pommern i Kalmar, endast, om
vi fortfarande hålla oss till tiden efter 1250, kk. Magnus ladulås,
Kristofer, Karl Knutsson, Kristiern I och Gustaf I i Uppsala. K.
Albrekt blef uppenbarligen aldrig krönt.
Kröningen försiggick regelbundet å en söndag (k. Erik från
Pommern, Kristiern II och Gustaf I) eller större kyrklig högtidsdag, såsom
helga kors dag på hösten (14 september, k. Kristofer), hh. Petri och
Pauli dag (29 juni, k. Karl Knutsson och Kristiern I), den hel. Kåtarinas
dag (25 november, k. Hans).
Det är redan anmärkt, att de svenske medeltidslagarne icke omtala
kröningen som något nödvändigt, men denna ceremoni omtalas dock i
medeltidens handlingar såsom förlänande konungen något alldeles
särskildt. Det heter t. ex. i bref, som utfärdades rörande k. Eriks kröning
1397, att han af Guds nåd vard kronad i namn Faders och Sons och
den Helge Andes att vara och blifva med Guds hjelp en kronad konung
öfver alla dessa tre konungariken, med all den värdighet och rättighet
som en kronad konung af ålder har tillbort och bör att hafva af
andliga och verldsliga vägnar. Det är naturligt, att särskildt kyrkans
män skulle hålla på kröningen. Också skref biskop Hans Brask ofta
till k. Gustaf med uppmaning att han skulle låta kröna sig. Biskopens
ifver i detta afseende torde dock väsentligen varit framkallad af den
ed konungen vid kröningen skulle svära att uppehålla kyrkans rätt.
1 Olaus Petri uppgifver, att k. Magnus kröntes i Stockholm. Gråbrödradiariet
omtalar kröningen, men ej orten. Antagligen skedde kröningen i den hel.
Nicolai kyrka. Af DS nr 3380 framgår, att k. Magnus velat krönas i
gråbrödrakyrkan i Stockholm, der hans farfar och farmor ligga begrafna, men att detta
hindrats af erkebiskop Peter, hvilken, såsom predikarebroder, vore afvogt sinnad
mot gråbröderne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
