Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRÖNINGSCEREMONIEL. 19
och inlades i en genomskinlig kristall, hvilken kristall hölls i händerna
af en prydligt i silfver arbetad engel. 1
De regalier, som uppräknas i de två förut anförda handlingarna,
torde icke varit alla, som funnos. Vi sakna bland dem stolan eller det
breda band, som den tyske kejsaren, i likhet med de andlige, bar lagdt
kring halsen och korsadt öfver bröstet — det är måhända stolan, som
ses i fig. 24 — samt handskarne, sporrarne och guldringen. I den
fornnordiska litteraturen omtalas ríkisgull, d. v. s. en guldring, som
konungen bar till tecken af sin värdighet. Till kröningsceremonielet
hörde att sätta en ring på konungens finger. Till de engelska
regalierna hörde äfven armringar.
Om ingen svensk konungskröning finner någon utförlig berättelse
bevarad från medeltiden; rimkrönikorna, annars så gerna utbredande
sig öfver glänsande fester, egna kröningarna ej många ord. För att fylla
denna lucka tillåter jag mig att i korthet återgifva det franska
ceremonielet af år 1179. 2
Framför koret i katedralen i Reims uppfördes på en hög ställning
en tron. Lördagsaftonen öfvertogs kyrkan af hennes och konungens
folk, som skulle hålla noggrann vakt. Under natten besökte konungen
kyrkan för att bedja. I morgongryningen hade konungen skickat sine
mäktigaste män till sankt Remis kloster för att hemta ampulan 3 med
den heliga oljan. Efter primringningen 4 begifver sig konungen med
stort följe till kyrkan, vid hvars dörr ampulan, af munkar buren under
en himmel, högtidligen mottages af erkebiskopen.
Då erkebiskopen är färdig att sjunga messan, reser sig konungen
och lofvar, dertill uppmanad, att skydda kyrkan samt hennes
rättigheter. Te deum uppstämmes, hvilket konungen åhör knäböjd framför
altaret, å hvilket regalierna ligga, dit förda från sankt Denis’ kloster.
Sedan tager konungen af sig sina kläder utom skjortan och
underklädnaden, som båda hafva framtill ett mycket långt sprund.
Derefter sätter storkammarherren på honom sandalerna, hertigen af
Burgund sätter på honom sporrarne, dock för att genast taga af dem,
erkebiskopen omgjordar honom med svärdet, men tager det sedan
tillbaka för att lägga skidan å altaret och sätta det nakna svärdet i
konungens hand med de orden: ’tag detta svärd, som gifves med Guds
välsignelse’ o. s. v. Under en sång återlemnar konungen svärdet till
altaret, mottager det åter ur erkebiskopens hand och lemnar det slut-
p-
Rohault de Fleury (Måémoires sur les instruments de la passion de N.— S. J.—C.)
och Riant (Exuviæ sacræ Constantinopolitanæ) känna icke de till Sverige komne
taggarne. Vita Brynolphi säger, att han fått sin tagg af konungen i Norge:
månne en del af den particula, som denne hade fått, hvilken måhända var en
qvist med mer än en tagg? Voro b. Brynjolfs och k. Birgers taggar olika eller
samma’?
Godefroy, Cérémonial françois (1649).
3 En ampula är afbildad del I s. 522.
4 D. v. s. kl. 6 om morgonen.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
