- Project Runeberg -  Sveriges medeltid : kulturhistorisk skildring / Andra delen /
21

(1879-1903) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

; ERIKSGATAN. 21
Vid kröningen utöfvade konungen någon handling af nåd, han
utfärdade stundom vid detta tillfälle privilegier, till en del af alldeles
speciel beskaffenhet. Som exempel må anföras, dels att k. Magnus
Eriksson år 1336 ’på grund af dr. Blanches förbön och tack vare
konungens och drottningens kröning’ beviljade Lybeckarne visse förmoner
vid strandningstillfällen. Ett negativt vittnesbörd om sammanhang
mellan kröning och utfärdande af privilegier lemnas dessutom af ett
samme konungs samma år utfärdade bref för köpmännen i staden
Kampen, i hvilket han omtalar, att han vid sin kröning, med sine
rådgifvares råd och samtycke, hade upphäft alle sine företrädares
privilegier för hansestäderne.

Den underordnade rol
kröningen spelar i våra
medeltidslagar vid sidan af den stora
rol i dem tilldelas den s. k.
eriksgatan, visar otvetydigt, att
denna var af äldre ursprung och
vuxit in i folkets medvetande.
Under den tid, då
konungavalet hade en lokal natur, var
det en oeftergiflig
nödvändighet att för valet erhålla
bekräftelse i de olika delarne af
landet, hvilke då, i följd af
äldre förhållanden, egde en hög
grad af sjelfständighet,
beroende på isolering. I en senare
tid, då de olika landskapen voro /
representerade vid Bonang. pp A.
valet, borde visserligen
eriksgatan hafva kunnat falla bort, 24. K. Magnus Eriksson i konungslig skrud.
men bibehölls, och fordrades dervid, att konungen skulle i hvart
landskap förnya de eder, han vid valet svurit. Så heter det ännu t. ex. i
k. Magni landslag (konungsbalken kap. 7): »Konungen eger att rida
rättsols om sitt land. Då ega de, som bo i Upplandens lagsaga, följa
honom öfver sin lagsaga till Strängnäs. Der ega Södermän att
vedertaga och möta med grud 1 och gislar och följa honom till Svintuna
[på Kolmården]. Der skola Östgötarne möta honom med sine gislar
och följa honom genom sitt land 2 till midtskogen i Holaveden. Der

/.
sS

B

LÖp. 1 ;
1auf; 1:;
7, 7 Hl li Bn
7, &

Fig. 24. Efter bilden å hans sigill i Riksarkivet.

1 Grud (isl. grið) betecknar en provisorisk fridsförsäkran, hvilken i detta fall
räckte från inträdet i lagsagan till hyllningen å tinget, hvarest det definitiva

, fridsförhållandet mellan konung och folk kom till stånd.

2 Den kortfattade redogörelsen omtalar icke mötet med lagsagans inbyggare å
landstinget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 4 11:11:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medeltid/2/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free