Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIGDÖMET. 31
dux Sveorum 1. Att denna anordning vidtagits med Bengts goda minne
kunna vi sluta dels af hans ständigt goda förhållande till k. Magnus,
dels af den gåfva han i sitt testamente af 14 juli 1287 bestämmer för
den sin broders son, som vid hans död var hertig. Hertigtiteln, d. v. s.
titeln Sveahertig, som det året tillkom Erik Magnusson, tänktes såsom
möjligen öfverflyttad på Valdemar. Detta testamente upprättade hertig
Bengt ’sund till själ och kropp’, i betraktande af de vådor, för hvilka
han kunde blifva utsatt under en tillämnad färd till det inom hans stift
liggande Gotland.
Vid faderns död år 1290 tillträdde Birger sitt konungadöme och
Erik var genom faderns tidigare åtgärd Sveahertig. Valdemar kan den
tiden ej hafva haft annan titel än junker. Han kallades sedermera
hertig af Finland, men kan icke hafva erhållit denna titel förr än
farbrodern hertig Bengt aflidit år 1291. Ej heller detta år torde han
hafva blifvit hertig af Finland, alldenstund någon sådan upphöjelse för
honom svårligen kunde ega rum under k. Birgers minderårighetstid.
Sannolikt blef han ej hertig förr än år 1302, då han slogs till riddare
vid konungens kröning 2.
Att man, när man ville låta ett af Sveriges landskap sättas i
förbindelse med hertigtiteln, för sådant ändamål valde Finland, torde
hafva berott på dettas afskilda läge och på dess egenskap af att icke
tillhöra det ursprungliga riket. Finlands vinnande för Sverige hörde
till historien, till minnena från de närmast föregående generationerna.
Till dessa två omständigheter kom en tredje, som möjligen äfven
bidrog, nämligen Finlands fara för anfall af barbariska grannar. I
Danmark gjordes redan under 1100-talet en afsides liggande och för
fiendliga anfall utsatt provins, Söderjutland till ett hertigdöme, först för
Knut lavard; på 1200-talet var det afsides liggande Blekinge, också ett
gränslandskap, för en tid hertigdöme, och på 1300-talet lemnades äfven
det afsides liggande gränslandskapet Syd-Halland till hertigdöme åt hr
Knut Porse, som blef k. Magnus Erikssons stjuffader.
Det är bekant, huruledes hertigarne Erik och Valdemar reste sig
mot sin broder konungen. Den makt de under denna uppsätsighetens
tid tillvällade sig, var en regeringsmakt, utvecklad i täflan med ko.
nungens; men cfter denna få vi icke bedöma den makt, som enligt
1200- och 1300-talens uppfattning tillkom laglydige hertigar.
Att Finlands hertig hade att styra det land, af hvilket han hade
sin titel, kunna vi visserligen icke bevisa för hertig Bengt, på grund
1 Hvilketdera antagandet är det rätta, lemnar jag derhän. Med afseende på
Bengts ställning förtjenar måhända att uppmärksammas, att hans namn 13 mars
1281 uppräknas efter biskoparnes, men 23 november 1282 före deras.
2 Att mellan Bengts och Valdemars hertigdömestider en period fanns, då Finland
lydde direkte under konungen, framgår deraf, att k. Birger 1 juni 1303, då
Valdemar vavr hertig af Finland, omtalar en åtgärd, som under en föregående
tid blifvit vidtagen af hans fogde hr Harald. Jag tager för gifvet att detta
bref (DS nr 1318) tillhör det nämnda året och icke 30 maj 1300.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
