Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 LANDEN 1 SVERIGE.
namn finnes ej minsta antydan om det ena af de två ursprungliga
hundarena.
Vi hafva dernäst att gifva akt på lagsagor med egen lag och lagman,
men utan ursprunglig hundares- eller häradsindelning.
7. VERMALAND, Vermernes land, ett afsides liggande område, med
en häradsindelning, som ännu mot medeltidens slut var vacklande;
lagman fanns dock här redan i slutet af 1100-talet.
8. NÅRIKE, äfven ett afsides liggande land, med elfva härad, alla
nämnda efter tingställena, aldrig förande det i Sveabygderna
förekommande hundarenamnet, samt så små, att flere härad plägade vara
förenade under en häradshöfding.
Vi hafva vidare att märka.
9. ÖLAND, som hade lagman, men, så vidt vi veta, ingen egen
lag, och som också icke hade samma sjelfständighet, som vanligen
tillkom lagsagorna. Öland stod i ett visst beroende af Östgötalagmannen.
På Öland fanns visserligen en häradsindelning, men att häraden här
icke hade samma betydelse som t. ex. i Östergötland, framgår dels af
svårigheten att fastställa deras omfattning, dels af namnen, som
äro dirokt lånade från någon hufvudort inom distriktet. 1 Då det är
obestridligt, att ju Öland är en urgammal bygd, måste lösheten i
häradsindelningen bero på särskilda omständigheter.
Doerefter märka vi
10. GOTLAND, som hade lag, men icke lagman samt en
hundaresindelning, i hvilken, såsom fallet var med häraden på Öland, namnen
äro lånade från tingsplatsen;
samt
11. HELSINGLAND, som hade lag, men icke lagman och ingen
hundares- eller häradsindelning,
och
12. FINLAND, som kallades lagsaga (det var en tid deladt i två
lagsagor) och hade lagman (eller lagmän), men icke egen lag och icke
någon hundare- eller haradsindelning. 2
Sedan vi talat om dessa land, som blefvo lagsagor, böra vi egna
någon uppmärksamhet åt de land, som hade egna namn och således
en viss historisk sjelfständighet, men som voro för små att utgöra egna
lagsagor, och derföre måste nöja sig med att blifva bihang till andra,
utan att, som Njudungen och Finveden, kunna göra sin rätt gällande
åtminstone i lagsagans namn. Vi hafva inom denna grupp att märka
Tveta, Vist, Vedbo, Ydre, Kind, Tjust, Sigvide, Asboland, Norrebygd,
Anbyrd och Möre, hvilka alla räknades till Östgöta lagsaga, Dal med
1 I detta afseende finnes öfverensstämmelse mellan hundare och härad på Öland
och Gotland, i Skåne och Halland.
2 Om uttrycken svensk rätt, finsk rätt o. s. v. jfr Fontell, Om svenska och finska
rätten (1883).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
