Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDEN I SVERIGE. 39
dess sex områden (af hvilka tre föra häradsnamn) räknadt till
Vestergötland — k. Magnus ladulås kallar Dalborne Vestgötar vestan Venern,
k. Magnus Eriksson talar om Dal i Vestergötland, — Dalarne, som
visserligen kallas Dala hundare, men landskapets utsträckning röjer,
att vi här ej hafva att göra med ctt hundare i vanlig mening.
Slutligen måste vi, på grund af den ram jag utstakat för mitt
arbete, taga med i räkningen de landskap, som under medeltiden allenast
kortare tid eller endast i visst afsecende tillhörde Sverige, men som nu,
tack vare den nya tidens framgångsrika sträfvan att åt vårt land gifva
naturliga gränser, utgöra vigtige delar af konungariket Sverige.
13. SKÅNE, ett af Danmarks vigtigaste områden, som hade
urgammal häradsindelning samt egen lag, men icke lagman.
14. BLEKINGE, med tre härad, som buro färglösa namn,
angifvande allenast läget inom landskapet, utan egen lag och utan lagman.
15. HALLAND, med flere härad, utan egen lag och utan lagman.
I detta sammanhang må nämnas Lister, ett eget område mellan Skåne
och Blekinge, samt Bornholm, som lydde under erkebiskopen i Lund.
Vi hafva vidare att märka
16. VIKEN eller BOHUS LÅN, ett eget lagmansdöme, men utan
egen lag i verldsligt hänseende, indeladt i skeppsredor, af hvilka en
hade häradsnamn.
17. JÄMTLAND, med egen lagman, men utan egen lag och utan
häradsindelning.
Vi kunna för fullständighetens skuld nämna Härdalen (Herjedalen),
som lydde under Jämtlands lagman, samt Lappmarken, som var ett
främmande land, ehuru lydande under Sveriges krona, främmande för
svensk lag och svenska indelningar.
Rörande Sveriges indelningar hafva goda, öfversigtliga förarbeten
lemnats af professor Schlyter 1 och dr R. Tengberg. 2 Jag hänvisar
till dem, men vill särskildt framhålla de olikheter i förhållandena, som
funnos inom landets särskilda delar, olikheter, som man måste grundligt
studera, innan det blir möjligt att lemna en definitiv framställning af
detta ämne. För att åstadkomma en sådan framställning är det ej nog
att hålla sig till de historiska uppgifterna, hvilka, i synnerhet för den
äldsta, för en undersökning af denna art vigtigaste perioden äro ytterst
få; man mäste ständigt hemta upplysningar från arkeologin,
språkvetenskapen, som kan förklara ortnamnen, och de geografiska
förhållandena.
Den fornnordiska litteraturen omtalar flere konungadömen i Sverige,
hvilka till sist förenades i ett stort rike. Uppgiften härom innebär
ingen osannolikhet, jag antager den vara fullt korrekt. Föreningen till
1 Om Sveriges äldsta indelning i landskap (omtryckt i Juridiska afhandlingar
del 2.)
2 Om den ätldsta territoriela indelningen och förvaltningen i Sverige 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
