Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDENS LAGAR. 41
Det andra faktum, som jag vill påpcka, är redan i detalj
framhållet, nämligen sättet att välja konung. Till följd af den politiska
öfvervigt, som upp-Svearne hade fått, tillhörde i äldsta tid dem rätten
att välja konung, men för att tillfredsställa landskapens
sjelfständighetskänsla, måste den valde färdas kring genom landets olika delar, för att
i hvar erhålla erkännande, och vid gränsen till hvart landskap måste
han taga och gifva gislar, alldeles som om det vore fråga om att
beträda fiendeland. En försummelse i detta afseende kunde, hvilket k.
Ragnvald knapphöfde fick erfara, kosta konungen lifvet.
Isoleringen inom landskapen, af hvilka hvart hade sin medelpunkt,
å hvilken de vigtigaste ärendena förhandlades, måste utbilda egenheter
i sed uti många olika afseenden och hvar sådan egenhet bidrog att
stärka sjelfständighetskänslan. Men denna hade sitt kraftigaste uttryck
i den för hvart urgammalt landskap egendomliga lagen. Dessvärre
känna vi dessa lagar endast i jämförelsevis sena redaktioner, men äfven
i de senare och senaste röjer sig månget urgammalt drag, som är väl
värdt att taga vara på. Dessvärre har uppmärksamheten ännu ej så
som den bort egnats åt detta studieområde. Då vi ega en fullständig
och noggrannt utarbetad samling af våra medeltidslagar, tack vare prof.
Schlyters intresse och energi, må det väl sägas icke vara en hedecr för
den svenska historiska och juridiska vetenskapen, att så ytterligt litet
blifvit gjordt, för att studera dessa lagtexter och ur dem hemta de
frukter, som de bjuda för studiet af våra forntida förhållanden.
Hålla vi oss till de äldsta af våra landskapslagar och till de
antydningar, som förekomma i de senare, t. ex. i Upplandslagen af år
1296, måste vi komma till den slutsatsen, att de olika stora landskapen
redan i heden tid hade egna lagar. Det är visserligen godt, att vi från
de befintliga lagarne kunna draga denna slutsats, men äfven utan detta
voro vi tvungne att postulera samma sak: under de århundraden, hvilka
våra hedna landskapssamhällen genomgingo, kunde deras medlemmar
icke, då de ej voro mera än menniskor, undvara allmängiltiga
bestämmelser rörande de förvecklingar, som sammanlefnaden af element som
stundom måste vara sins emellan stridiga, med nödvändighet framkallade.
Huru dessa lagar tillkommo, huru mycket af dem är att anse som
ett arf från en aflägsen, gemensam forntid, huru mycket bör tillskrifvas
den likartade utvecklingen af anlag, bestämda genom gemensamt
ursprung, huru mycket tillkommer den genom isoleringen framkallade
egenartade utvecklingen inom landets olika delar, är vanskligt, är
stundom omöjligt att afgöra. Vi måste naturligtvis afstå från försöket
att uppvisa, huru lagväsendet utbildade sig under en tid, för hvilken
inga historiska uppgifter finnas att tillgå. Vi kunna ej i detta
afseende få någon hjelp från det område af Norden, hvars tidigaste
förhållanden äro bäst kända, från Island. Huru detta land fick sin lag,
veta vi, men Isländingarne voro komne från områden, som af gammalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
