Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 LAGMÄNNEN.
å böndernes vägnar och äro de honom så hörsamme, att öfvermäktige
män knappt våga besöka deras allting, så vida icke bönderne och
lagmannen gifva tillåtelse. När lagarne äro skiljaktiga, skola de tolkas i
öfverensstämmelse med Uppsalalagen, och alle öfrige lagmän skola vara
undergifne den, som är satt öfver Tiundaland.
Snorre Sturlesson får ock i sin framställning tillfälle att omtala
någre svenske lagmän. Allbekant är Tiundalands lagman Torgny, som
räknades till bönderne, i embetet hade följt sine fäder, som var rik,
manhaftig och rådvis och som mot konungen förde å tinget folkets
talan på ett sådant sätt, att konungen fann det nödigt att foga sig.
Väl bekant är ock den Vestgötalagman, som af Snorre kallas Emund
— någon med med det namnet förekommer ej i Vestgötalagens
lagmanslängd — hvilken likaledes uppträdde för att mot konungen föra
allmogens talan. En annan Vestgötalagman Torvid, ej heller denne
omtalad i längden, förekommer på k. Stenkils tid i spetsen för en
väpnad styrka, som skulle hjelpa den norske Håkan jarl mot k. Harald
hårdråde.
Den norska konungasagans uppgifter styrkas i det väsentliga af de
antydningar, som lemnas af våra svenska lagar.
Att lagmannen skulle vara en allmogens man framgår af
Vestgötalagens föreskrift, att han skulle vara en bondeson; att han utsågs genom
val af bönderne, kunna vi taga för gifvet, och synes han aldrig,
liksom den isländske lagsagomannen, hafva valts för någon bestämd tid,
utan innehade han sin värdighet för lifstid, såvida han ej genom någon
gröfre förseelse (t. ex. genom att taga mutor) 1 miste embetet.
Lagmannen hade att förkunna lagen. Han presiderade på
landstinget och dömde der. Han representerade landets gemensamma
intressen, hvadan ingen fick för odling taga ett område inom landets
allmänning, utan landets vilja och lagmannens dom 2. Han representerade
det särskilda landet såsom dess man gent emot konungen, hvilket visade
sig vid eriksgatan, då det var lagmannen, som skulle verkställa utbyte
af gislar med den ankommande konungen och som skulle å tinget, å
landets vägnar, döma honom till den kongliga värdigheten och makten.
I ett fall af tronens ledighet, efter k. Ragnvalds mord, regerade i
Vestergötland lagmannen.
Känslan af gemensamma intressen bundo samman lagmannen och
allmogen i lagsagan. Lagmannens makt var stark genom allmogens
tillit och hjelp. Sambandet mellan lagman och folk stärktes genom
den äfven i detta fall sig uppenbarande förkärleken för ätten, hvilken
gjorde, att frände ofta följde efter frände. Tyrne följdes af sin son
Ulvar, Karl af Edsvära af sin son Algot; efter denne valdes hans son
Sigtrygg, hvilken dock ej genast, för sin ungdoms skuld, mottog valet,
1 Vestgötalagen II, Add. 1.
2 Vestgötalagen III, 144.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
