Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAND UTOM LAGEN. 45
men sedermera öfvertog embetet och i detta efterföljdes af sin son
Algot. 1
I Norge funnos lagmän, men tiden för deras första uppträdande
är omtvistad; somlige anse lagmansembetet ej tillkommet förr än på
k. Sverres tid, andre gifva det högre ålder. 2
I Danmark fanns intet lagmansembete.
Landet var således deladt i en mängd områden, hvilka alla hade
sin egen lag och i de flesta fall sin lagman. Om vi undantaga de
skånska landskapen, hvilka under den tid, då det svenska
medeltidsväsendet utbildade sig, icke voro svenska och således icke kunde på
denna utbildning utöfva något inflytande, samt Gotland, hvilket var
allenast ett svenskt lydland, hade den gemensamme konungen att göra
med ett folk, som var fördeladt på en mängd land och som i hvart
land hade ett eget hufvud i lagmannen. Dessa många land bevarade
af gammalt känslan af sjelfständighet. Det blir då vår uppgift att
utreda, i hvilket förhållande konungamakten stod till de olika landen
och huru denna konungamakt utvecklade sig.
Konungen herskade icke blott öfver de många sins emellan
sidoordnade landen. Det fanns äfven land, som icke gingo in i lagsagornas
områden; det fanns i Sverige menniskor, som icke hade att räkna sig
till förmon att lyda under någon af de i landet förekommande lagarne.
Sådana land och sådana personer stodo på visst sätt direkt under
konungen.
Detta gällde de stora oodlade skogsmarkerna i norr, i hvilka
naturens ursprungliga förhållanden på sin höjd stördes af de med sina
hjordar kringströfvande Lapparne. Att konungen förfogadce öfver dessa
vidsträckta områden finna vi af de privilegier, som han utfärdade för
dem, hvilka inom dessa ville bryta bygd. Jag har redan (dcl. 1, s. 56)
talat om dessa privilegier.
I det föregående är äfven omtaladt, att byar, socknar, härad och
land hade allmänningar. Såsom Styffe i sin uttömmande afhandling
om grundregalerna 3 visat, egde konungen i Götalandens allmänningar
en tredjedel, men eganderätten till denne kan icke betraktas på samma
sätt som rätten öfver bergsmarkerna i norr, utan måste ledas tillbaka
till en bestämd handling, genom hvilken konungen gripit in i
bygdernas urgamla kollektivrätt. Denne konungens cganderätt synes dock
icke hafva gällt byarnes allmänningar, utan endast dem, som tillhörde
större områden, från och med socknen uppåt räknadt. Genom k. Magni
1 Om lagmansdömets vidare utveckling kommer jag i det följande att tala.
2 Jfr Maurer, Das Alter des Gesetzsprecher-Amtes in Nornegen (1875) samt
SiguröÖarson, Gaves der noget Lagmandsembede i Norge for Sterres tid? (i Aarboger
for Nordisk Oldkyndighed 1879).
3 I K. Vitterhets, Historie och Antiqvitets Akademiens Handlingar, del 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
