Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 KONUNGEN GER PRIVILEGIER OCH SKAPAR STÅNDSSKILNADER.
upphäfva lagen, i ännu större grad komplettera honom. Genom denna
rätt, vare sig den utöfvades direkt af konungen eller af honom gafs
efter samråd med folket, skapades de olika stånden, hvarigenom vår
utveckling tog ett väldigt steg framåt.
Att konungen genom sin benådningsrätt kunde upphäfva lagen
kan väl synas vara ett väl starkt uttryck, men något annat var ej hans
i Vestgötalagen omtalade rätt att under eriksgata benåda tre personer
från det straff, som blifvit dem enligt lagen tilldömdt; allenast
förbrytare af gröfsta art voro undantagne.
I den äldsta tid, öfver hvilken historien sprider sitt ljus, delade
konungen med folket rätt att bevilja privilegier för dem, som, från
främmande land komna, stode utanför de svenska lagarnes skydd. När
Ansgar under sin första missionsfärd till Sverige för k. Björn
framställde sitt ärende, tog konungen vänligt mot honom samt gaf honom,
efter samråd med sine trogne, rätt att vistas i landet och predika. Den
af Ansgar tillsatte biskopen för Sverige, Gautbert eller Simon, mottogs
med stor utmärkelse ’af konungen och folket’ samt erhöll ’med allas
eniga välvilja’ rätt att bygga en kyrka och förkunna sin lära. ’Folket’
fördref sedermera af egen maktfullkomlighet, utan någon konglig
befallning, de kristne lärarne. Då Ansgar derefter för andre gången
besökte Sverige, för att der åter upprätta kyrkan, vände han sig till
konungen, som sade honom, att han ej kunde eller vågade gifva de
kristne lärarne rätt att vistas i landet och predika utan att han först
sport gudarne om deras vilja och folket om dess mening; han lofvade
att framföra och förorda Ansgars sak på tinget. Rimbert tillägger, att
sådan är seden i Sverige, att de allmänna angelägenheterna mera
afgöras genom folkets vilja än genom konungens.
Efter det ansgarska omvändelseverket träder Sverige åter tillbaka
i det mörker, som historien ej kan skingra; först efter lång tid börjar
dess verkliga historiska tid. Då har en sådan förändring inträdt, att
konungen, för så vidt vi kunna skönja af få och kortfattade urkunder,
utan att fråga det å ting samlade folket om dess mening, gifver
främlingar lof att vistas och verka i landet. Om de förhållanden, som hade
föranledt denna ökning i konungens makt och myndighet, får jag i det
följande tillfälle att tala. Här vill jag endast påminna derom, att hans
makt genom sjelfva utöfvandet af rätten att gifva främlingarne en
tryggad tillvara, genom skapandet af klasser af medborgare, hvilka
för sin särskilda ställning hade att tacka konungamakten, ytterligare
vann styrka.
De andlige grundlade i Sverige kyrkan och gåfvo henne det
ordnade skick, som hon hade vunnit i öfriga land. Huru pass hastigt och
grundligt omvändelseverket försiggick, kunna vi nu ej utröna, men om
än mycken hedendom dröjde qvar i sinnena, landet var officielt
införlifvadt med den kristna verlden och presten måste således få svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
