Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÅDET. 61
saga hvar skola vår dom hafva.’ Om vi antaga orden i den citerade
satsen vara ordnade i öfverensstämmelse med det nuvarande
språkbruket, skulle visserligen deraf kunna dragas den citerade slutsatsen,
att i hvar lagsaga skulle finnas tre eller till och med flere
rådsmedlemmar i hvar lagsaga. Jag antager det dock vara sannolikare, att
föreskriften, öfverflyttad på modernt språk, skulle lyda: vår embetsman
och tre af vårt råd skola hafva vår dom i hvar lagsaga’, detta af den
anledning att det icke är tänkbart, att hvar lagsaga skulle kunna
uppvisa tre rådsmedlemmar. Visserligen fanns år 1344 ännu icke
landslagens föreskrift, att de verldslige medlemmarne af konungens råd skulle
vara endast tolf och väl blef ej denna föreskrift, när den tillkommit,
noggrannt iakttagen, men äfven om vi undantaga Finland, hvars ärenden
enligt den ena skrifvelsen om imterimsregeringen, skulle på särskildt
sätt afgöras, och möjligen äfven Öland, hvars lagsaga stod i ett visst
beroende af den östgötske lagmannen, återstå åtta lagsagor, hvilket med
andra ord förutsätter för rådet ett ordinarie antal af minst 24 verldslige
medlemmar 1 — en siffra, som vi torde med fog få anse väl hög.
Faktiskt är deremot, att rådets medlemmar bodde till största delen
på sina gods i landets olika delar, hvadan det talas t. ex. om
rådsmedlemmar, ’som vistas ofvanskog’ (d. v. s. i Svealand, 1344), om ’de
ypperste och bäste i rikets råd i den landsänden, der slotten ligga’
(1483), ’rikets råd i Vestergötland’, ’våra råd af Österlanden’. Rådet
var nämligen icke ett embetsverk, hvars medlemmar tjenstgjorde året
om, med åtnjutande på sin höjd af en viss tids frihet från göromål,
utan hade konungen hos sig, när han så ville, en större eller mindre
del af rådet, en större allenast i de fall, då vigtigare ärenden skulle
afhandlas. Fann konungen ett större rådsmöte önskligt, kallade han så
många han ville till samtal med sig.
Det var icke allenast rådsmedlemmar, som kunde för sådant
ändamål hopsamlas. I den vid det ofta omtalade Skeningesamtalet år 1285
tillkomne stadgen heter det: »eftersom alltför stor menniskomängd är
van att göra dröjsmål, bjuda vi, att när helst vi kalla samman vårt
rike till något samtal, då djerfves ingen att komma dit utom dem, som
varda kallade dit med vårt bref eller bud, utan att någon hafver en
särskild angelägenhet, och komme en sådan å egen kost, så att icke
vårt folk tynges deraf. Af dem, som vi behöfva se ofta hos oss, för
att tillgång på mat skall finnas der de fara, vilja vi, att vår käre broder
hertig Bengt af Finland har 40 hästar, en biskop 30, hvarje annan af
vårt råd 12, hvar riddare eller sven och hvar kanik 4, andre, som äro
kallade, två.
Någon formel representation för landet fanns således icke i rådet,
icke ens i den församling, som på kallelse infunnit sig till konungens
samtal. Det är föga sannolikt, att några bestämda föreskrifter funnos
1 Det synes ej troligt, att andlige rådsmedlemmar deltogo i denne domstol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
