Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 KONUNGENS SAMTAL. RIKSDAGEN.
rörande de ärenden, för hvilka konungen borde inhemta sine
rådgifvares mening eller för hvilka rådet behöfde förstärkas med andra
personer. Att bestämma i detta afseende tillkom konungen, som dervid
leddes af sin vilja och statsklokhet, af sin förvissning om sine mäns
förtroende eller af sitt behof att få upplysningar och understöd. Detta
personliga regemente var naturligtvis vanskligheter underkastadt: allt
som gick väl sattes på konungens meritlista, för allt som gick illa
kastades skulden på honom, såvida han hade handlat sjelfständigt.
Medvetandet derom och hans behof af understöd för att få sina planer
realiserade voro i allmänhet de enda garantierna för rådets och stora mötens
sammankallande i behaglig tid. Perioder kunde dock uppstå, då rådet
reste sig mot konungen och tilltvang sig större andel i makten.
Konungens samtal var således en utvidgning af rådssammanträdena,
utan närmare bestämmelser om hvilka skulle till dem kallas. Utom
rådet tillkallades än flere än färre, allt efter målens vigt och
omfattning. Äfven borgare kunde kallas till dessa samtal, hvilka småningom
förlorade detta namn och i stället omtalas såsom herremöten o. s. v.
Så t. ex. närvoro vid ett möte år 1496 Stockholms borgmästare och
råd samt tjugofyra af menigheten. Det oaktadt torde det vara orätt
att i dessa samtal och herremöten se den direkta förberedelsen till den
svenske riksdagen; genom en utvidgning af herremötet, kunde
visserligen fås en representation af olika stånd, men det moment, som ingick
i riksdagen, att hela landet skulle vara på ett likformigt sätt
representeradt, saknas fullkomligt i samtalsorganisationen, ifall vi få begagna
ett sådant uttryck. Snarare måste vi sätta riksdagens upprinnelse i
sammanhang med valmötena å Mora äng, till hvilka infunno sig från
hvar lagsaga lagmannen med ett visst antal följeslagar. Riksdagen,
en gång utvecklad, aflöste herremötet, utan att vara dess direkta
fortsättning.
Sammanhanget mellan riksdagen och mötet för verkställande af
konungaval framträder uppenbart deri, att man hört som Sveriges förste
riksdag omtalas det möte, vid hvilket den späde Magnus Eriksson antogs
till landets konung. Ericus Olai uppgifver, att till valet voro samlade
ädlingar, borgare och bönder, från hvart distrikt (contracta) 1 fyra, och
skulle således sammansättningen af valmötet varit en annan än den
som omtalas i Södermanna- och landslagarne. En sådan skiljaktighet
är visserligen tänkbar, men å andra sidan står Ericus Olai ensam med
sin uppgift, hvars värde derföre ej kan anses obestridligt. Den i
anledning af valet utfärdade skrifvelsen (DS nr 2199) omtalar endast
stormän, som brefvets utställare, men detta är helt naturligt: denna
skrifvelse är en förklaring af rådet, innehållande försäkringar angående
den blifvande riksstyrelsen, hvilken förklaring skulle tjena som ersätt-
1 Man har återgifvit det sväfvande uttryck, som Ericus Olai använder, med härad;
det är troligt att han menade lagsaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
