Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGEN. 63
ning för den ed, hvilken fordrades af den valde, men som ej kunde
afläggas af den späde konungen. Vid konungavalet var det emellertid,
efter gammal sed, allmogen och dennes målsmän, som i främsta rummet
skulle vara representerade. Vi hafva derföre näppeligen rätt att kalla
församlingen af den 8 juli 1319 ett riksmöte i betydelse af riksdag,
utan böra vi karakterisera henne, efter den enda angelägenhet, som
veterligen vid henne förekom, såsom ett möte för anställande af
konungaval, hvilket möte måhända, derest det, som Ericus Olai berättar,
får tagas efter orden, inneburit antydningar om den framdeles
uppstående riksdagen.
Fullt fast är det, att kallelse till en riksdag utfärdades fyratio år
senare af den år 1319 till konung valde Magnus, hvilken hade haft
rikligt tillfälle att erfara stormännens benägenhet att göra intrång på
konungens makt och som år 1359 hade att se till, huru ordnade fasta
förhållanden skulle efterträda en tid af spänning och öppen fejd, som
hade föregått. Det låg helt naturligt för honom att få en viss
motvigt mot de mot honom fiendtlige stormännen och han sammankallade
en riksdag: han kallade rådet, alle konungens och rikets män som ville
komma — alltså var det förbud mot frivilligt infinnande, som Skeninge
stadga af år 1285 innehåller, upphäfdt — fyra bönder från hvar
lagsaga, utsedde män från hvar köpstad och två kaniker från hvart
domkapitel — alltså de fyra stånden, med reglerad representation inom
presterskapet samt borgare- och bondestånden. Vid kallelsen till detta
möte kan tanken på konungavalmötet hafva legat nära till hands. Mot
k. Magnus hade en annan konung varit uppsatt, denne var nu väl död,
men af hans anhängare voro månge helt visst obenägne att underkasta
sig, och var således den fråga, som skulle afgöras, i viss mening: hvem
skall vara konung i Sverige och hurudan skall hans makt vara?
Den engelbrektska resningen hade låtit allmogen utöfva inflytande
på rikets angelägenheter. I spetsen för en allmogehär hade Engelbrekt
dikterat lagar för rådet och med allmogens tillhjelp skapades
möjligheten att få Sverige fritt från ett tryckande öfvervåld. Det var i följd
deraf helt naturligt, att de ofrälse stånden tid efter annan anmodades
att deltaga i öfverläggningarna om rikets ärenden. Men äfven när det
icke skedde, kändes ett visst inflytande af deras uppträdande.
Allmogen, säger professor Bergfalk, bevakade sin rätt bättre, då den med
Engelbrekt intog slotten, än på herredagen. Detta yttrande kan med
fog tillämpas äfven på riksföreståndaretiden.
Vi hafva nu betraktat, låt vara i största korthet, förhållandet mellan
de två statsmakterna, konungen och folket. Vi skola nu se till, hvilken
myndighet tillkom konungen i fråga om de för riket vigtiga
ärendena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
