Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGENS LAGSTIFTNING. 73
men den som hade en son kunde insätta Christus till sin andre son
och på sådant sätt gifva kyrkan hälften af sine egodelar o. s. v.
Konungarne voro villige att gå den helige faderns önskningar till mötes,
trots folkets motvilja. År 1206 omtalar Innocentius III, att k. Sverker
till honom inberättat, att lagmännen vid det årliga förkunnandet af
lagen påstodo, att ingen fick på sitt yttersta gifva åt Gud och kyrkorna
något af sine timlige egodelar, såvida icke arfvingarne närvarande gåfvo
sitt medgifvande dertill, äfvensom att de andlige äfven i sina egna
angelägenheter skulle inställas för verldslig domstol; de svenske
biskoparne måste motverka sådana styggelser. Ett nytt steg i kyrklig
riktning finna vi i k. Erik läspes mot det gamla rättsskicket stridande
förordning, att alla mål rörande äktenskap Seh mened samt annat, som
kunde leda till religionens kränkning, skulle afdömas af andlig domstol
(DS nr 215).
Den andre Birger jarl har med rätta blifvit prisad som lagstiftare.
Huru hans lagar kommo till, finnes icke uppgifvet; en så tidig källa
som Östgötalagen säger helt enkelt ’han gaf af’, d. v. s. afskaffado det
ena eller andra, ’han gaf i lagen’ o. s. v. De vigtigaste lagar, som
den ofvannämnde rätten tillerkänner honom, gälla afskaffandet af
jernbörden såsom lagligt bevismedel samt af gåfvoträldomen, undantagandet
vid utmätning af barnens och hustruns andelar i boet samt en betydlig
förhöjning af de böter, som tillkommo konungen för öfvervåld mot
hans män (från tolf till fyratio mark). Erikskrönikan tillerkänner
honom en lag, enligt hvilken syster skulle ärfva hälften mot broder.
K. Magnus ladulås intygar, att han hade, riket till frälsning och nåd,
infört edsöreslagarne med deras skärpta straffbestämmelser för vissa
brott.
Samme k. Magnus gjorde bestämda anspråk på konungens rätt att
stifta lag: »vi anse, säger han i Skeningestadgan af år 1285, behöfligt
och tjenligt att i allmänt eller enskildt fall bestämma öfver några
ärenden, äfven om de förut icke äro ordnade eller i lag satta, och vi vilja,
att hvad vi bestämma och låta skrifva, det skall ofta lysas inför alle
män, på det att de må iakttaga hvad vi bjuda och undfly hvad vi
förbjuda» Det är väl sannt, att konungen icke utfärdade denne stadge
på egen hand, utan att den var frukten af de öfverläggningar, som
förekommit vid hans samtal, men detta förändrar icke saken. I kraft
af konungadömets stigande myndighet och efter öfverläggning med
dem, som det behagade konungen att öfverlägga med, utfärdade han
lagar utan att fråga efter folkets urgamla rätt att sjelft stifta lag. K.
Magni lagar voro för öfrigt goda liksom faderns. Han lagstiftade mot
våldgästning, om fridens upprätthållande i öfrigt, mot
sammansvärjningar o. s. v. Egendomlig är hans i Östgötalagen intagna förordning
om frändes skyldighet att böta för qvinna, som begått Hufnadsbrott:
denna skyldighet inskränktes till den förste och den andre gången; om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
