Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 KONUNGENS DOMSRÄTT.
Konungen hade således en erkänd rätt att döma i mål, som i
första hand drogos under honom, samt att upptaga till ny pröfning
domar, fällde af de gamla domsinstitutionerna, häradets och landets
ting. Konungens domsrätt stod således till en del vid sidan, till en
del öfver den, som tillkom dessa ting, först deras menighet, sedan
deras ordförande.
Exempel på konungens utöfvande af sin domsrätt förekomma ej
sällan i de få urkunder, som från medeltidens början blifvit bevarade.
Jag har redan omtalat Ölandsstadgen af år 1281, i hvilken konungen
uttryckligen omtalar vad till sig. Vi gå från denna tid tillbaka. 1 I
början af samma år afdömer konungen ett mål rörande stridiga
anspråk på allmänningar, hvilket mål dessförinnan hade handlagts af
flere domare. År 1277 tilldömer han nunnorna i Sko en gård; den
som ej aktade domen, skulle erfara Guds, helgonens och konungens
vrede. K. Valdemar afgjorde år 1271, att någon rubbning i sättet
för tiondens erläggande ej skulle vållas genom den nya
gränsrogleringen för Njudung och Värend. År 1248 afdömde k. Erik Eriksson
(nostro judicio adiudicamus) en tvist mellan Varnhems munkar och
bönderne i Amnehärad och Visnum; den som ej aktade konungens
dom, skulle erfara dennes missnöje och hämnd. Dombrefvet är skrifvet
i Dimbo, en ort ej långt aflägsen från Varnhem. Året derefter
infann sig konungen i Amnehärad, förnyade dombrefvet och utstakade
gränserna för klostrets egendom. År 1225 stadfästes en
häradshöfdings dom genom besegling af den då omyndige k. Erik och
erkebiskop Olof. Ungefär vid samma tid hade munkarne i Alvastra och
Brynjolf, konungens stallare, till den omyndige konungen och hans
rådgifvare hänskjutit en egotvist; domen utföll till stallarens fördel,
men klostret fick ersättning; för domens öfverträdande varnas, ty
konungen bär svärdet till missdådares straff och de godas pris. Samme
k. Erik slutar i kraft af sin konungsliga myndighet en rättstvist och
upphäfver giltigheten af (cassamus) en falsk ed. K. Johan återställer
till systrarna i Vreta en dem frånhänd gård, hvarom han tillskrifver
Östgötarne. Nydala kloster fick ej i ro bositta en skänkt gård. K.
Sverker II hade dömt gården till klostret, men det halp Seko- K.
Erik Knutsson lät höra vittnen och förnyade domen. En tvist hade
uppkommit mellan samma kloster och lekmännen angående ett fiske.
K. Sverker II underrättar alla, som bo i Finved, Njudung och Värend,
att han stadfäst klostrets rätt samt att den, som bröt mot konungens
bref, skulle erfara ’hans svärds hämnd’ och evig fördömelse; i samma
tvist hade kk. Karl och Knut förut dömt. Jag har redan omtalat,
huruledes k. Knut dömt Elfkarlebyborne att ersätta af dem vållad förlust,
samt att, enligt legendens vittnesbörd, k. Erik den helige skipade åt
1 DS nr 716, 624, 550, 365, 367, 240, 216, 217, 160, 138 och 102.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
