Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGENS DOM EFTER LANDSLAGEN. 91
nämnden, men uppgifterna om de två senare äro ingalunda så
fullständiga, som man har rätt att fordra af en systematiskt utarbetad lag.
Konungen höll i egen person eller genom ombud rättaretinget på tid
som han sjelf bestämde; tiden skulle sex veckor i förväg pålysas inom
lagsagan. Jämte konungen eller hans ställföreträdare uppträdde vid
detta ting lagmannen och fogden, hvilkes uppgifter ej i lagen
omtalas, ’den som hade konungens insegel’ (kanslern eller, antagligen,
någon i hans ställe förordnad) samt häradshöfdingen, som tillsatte
häradsnämnden, af hvilken han var sjelfskrifven medlem. Till
rättaretinget hörde enligt lagen alla edsöres- och högmålsbrott, mord,
mordgäld, rån, brott mot häradshöfdings och lagmans dom; allenast vissa
mål voro undantagna för att höra under konungsnämnden. Hvilka
dessa särskilda mål voro kan nu ej med bestämdhet uppräknas: så
mycket är visst, att till dem hörde uppror, förande af afvog sköld mot
fosterlandet samt brott af konungens dom.
Man har sagt att konungsnämnden icke egde något långt bestånd.
Detta är dock oriktigt. Några dombref, som vittna om henne, synas
ej finnas från någon tid, som ligger långt hitom hennes stiftelse, hvilket
onekligen är af vigt, men vi få medgifva, då allenast få mål lågo under
konungsnämnden, att hon ej torde hafva varit i tillfälle att utfärda
många dombref. Konungsnämnden omtalas uttryckligen i landslagen
af 1442 och i Kalmar recess af år 1483. Deremot finnas ganska många
räfstetingsbref i behåll från tiden efter 1350.
Dr. Margaretas beslut att till styrkande af konungamakten åter
indraga under kronan de gods, som på ett eller annat sätt blifvit henne
afhända under den oroliga tid, som följde efter k. Magni afsättning,
föranledde ett flitigt hållande af räfsteting, hvilka dock icke voro
organiserade i öfverensstämmelse med landslagens föreskrift: man gick allt
längre i bemödandet att bryta de gamla traditionerna och de gamla
områdenas betydelse. Vid dessa ting höll man sig visserligen i
allmänhet till häraden och ransakade med en nämnd, som bestod af tolf
inom häradet bosatta personer — någon gång nämnes häradshöfdingen
— men i Vestergötland (på 1390-talet), i Uppland (1409) och i
Södermanland (1409) bestod nämnden af sex frälsemän, å ridderskapets
vägnar’, hvilke uppträdde å alla ting inom lagsagan, samt sex bönder,
som i Uppland och Södermanland samt i Östergötland någon gång
togos ur häradet; i Vestergötland höll man ibland räfsteting med flere
hållandet af rättareting i hvart landskap möjligen bevisas af en handling af år
1343, i hvilken rättaretingsafgiften omtalas såsom ’årlig och vanlig’ (Öftersigt
af den svenska processens historia s. 14), kan jag ej biträda, ty i det af honom
citerade brefvet (DS nr 3749) talas det icke om någon rättaretingsgärd, utan
om placita iusticaria dicta rettarathing domini regis d. v. s. den konungen af
dessa ting tillfallande inkomsten, hvilken ock i brefvet rätteligen hänföres icke
till de årliga och vanliga inkomsterna, utan till iura regalia. Brefvet i fråga
gäller för öfrigt det då f. d. danska Blekinge.
Konungsbalken kap. 30, 31, 33, tingmålabalken kap. 26, 30, 32—34, 37,
edsöresbalken kap. 30.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
