Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 DR. MARGARETAS RÄFSTETING. K. ERIKS NYA RÄFSTETING.
härad eller, fullständigt förbigående häradsindelningen, med ett län, i
hvilka fall de flere häraden eller länet voro representerade af allenast
sex bönder. 1 Nämnden ransakade, domen fälldes af den, som hade
konungens dom, och lagmannen. I början öfvervoros tingen af
representanter för kyrkan.
År 1413 infördes af k. Erik med rådets bifall ett nytt räfsteting,
som synes hafva varit afsedt att sammansmälta det gamla räfstetinget
och konungsnämnden. Två gånger om året skulle i hvart stift och
lagsaga hållas räfsteting, å hvilket skulle höras, ransakas samt
fullkomligt dömas, rättas och ändas med konglig myndighet af biskopen,
beledsagad af två kaniker, och lagmannen samt sex af konungens råd.
Något vad fick icke göras från detta ting till konungen, utan äfven
om missnöje uttalades mot rätten, skulle utslaget skyndsamt meddelas
konungen, som då skulle ’i sin gård’ utan vidare stadfästa domen.
Dessutom upphäfdes landstingen.
De betänkliga förhållanden, som vållade det snöpliga slutet på
k. Eriks regemente, måste på det djupaste och förderfligaste ingripa
på lagskipningens område. Som exempel på den godtycklighet och
det öfvervåld, som konungen tillät sig, må allenast anföras, att ett
svenskt till honom vädjadt mål öfverläts till afgörande åt det danska
rådet, förstärkt med två svenske biskopar. 2
Finland hade redan år 14113 en öfverdomstol kallad landsrätten,
hvilken upplifvades år 1435. Denne rätt sammanträdde i Åbo en gång
om året. Medlemmar voro biskopen, beledsagad af representanter för
kapitlet, så många af rikets råd, som för tillfället funnos i Finland,
lagmän, häradshöfdingar och fogdar. Ett af råden valdes af de andra
till handhafvare af konungens dom; nämnden bestod af sex frälsemän
och sex bönder. Vid denne domstol skulle handläggas mål, som
hänskötos dit från härads- och landsting, äfvensom klagomål öfver biskopar,
lagmän och fogdar. Vad från denne rätt ville k. Erik lika litet veta
af som från räfstetingen i Sveriges landskap. År 1414 skref konungen
till de gode män, som han befallt att sitta öfver landsrätten i
Österlanden: »vi undra storligen, att de fattige män af Österlanden söka oss
så fjärran med sina käromål, ehuru vi hafva befallt eder att höra och
rätta alla ärenden der i landet och skipa rätt åt alle, fattige och rike.»4
K. Kristofers landslag omtalar stora förändringar i rättegångsväsendet.
Edsöresmålen, som enligt den tidigare lagstifiningen tillhört
konungsräfsten (Östgötalagen) och således rättaretinget Ck. Magni landslag),
hvarest ransakan gjordes af häradsrätten, voro nu hänskjutna till det
1 För Vestmanlands härad och för ett härad i Uppland förekommo jämte de sex
frälsemännen sju bönder. Jfr dombrefven, som äro tryckta i Styffes Bidrag
del 2.
2 Styffe, Bidrag del 2, s. XCOVII.
3 När landsrätten tillsattes, vet man ej med visshet. Man hänför inrättandet
gemenligen till k. Eriks besök i Finland år 1407.
4 Jfr Porthan, Skrifter del 2, s. 452.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
