Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGENS OCH KRONANS INKOMSTER. 99
skildt omtalas, den nämligen, att han ej genom sin gifmildhet bragte sig
i sådant trångmål, att han måste anlita extra beskattning. Men om
man kunde för sin egen del afstå, hade det varit orätt att binda
händerna på sine efterträdare, hvilke kunde hafva helt andra behof. I
medeltidens början, då kyrkan ingaf furstarne ett lifligt begär att
verka för hennes utveckling, kunde det väl hända, att konungen, för
sin fromhets skuld eller i följd af beroendet af de andlige, glömde
denne grundsats. Så t. ex. har k. Sverker II i ett år 1200 för
Uppsala kyrka och dess kaniker utfärdadt gåfvobref, i hvilket dessutom
de andlige fritagas från inställelsen inför verldslig domstol, deras hus
och jord från skatt till konungen — således en betydande uppoffring
af konungens rätt — tillagt följande slutord: »om tilläfventyrs, hvilket
Gud afvände, någon af våre efterträdare skulle vilja göra dessa gåfvor
om intet, må han, medan han lefver, lida afbräck på sin heder och
efter detta lifvet af Honom, som kallat till det himmelska
fäderneslandet, från detta utstängas för att gå bort med Datan och Abiram.»
De följande konungarne voro dock försigtigare och äfven om ofta de
utfärdade brefven icke uttryckligen säga en förmon vara af konungen
beviljad för hans lefnadstid allena, visar dock den omständigheten,
att stadfästelsebref begärdes af hvar ny konung, att den grundsats
var allmänt erkänd, som i k. Magni landslag uttalades i de ordcen, att
konungen icke eger att minska hus och land med deras årliga ingälder
för den konung som efter kommer, hvilken får med rätt återtaga hvad
möjligen afhänts kronan, ty annars blefve konungadömet snart ett
grefvedöme eller mindre. Det är emellertid klart, att just de
vigtigaste förmonerne ville de, som af dem kommit för en tid i
besittning, ogerna återlemna och konungarnes beroende af landets mäktige
var gemenligen så stort, att deras rätt att taga åter af
omständigheternas makt gjordes ytterst ringa. Vi se ock, att den konung, som
verkligen ville taga åter hvad förut bortgifvits, måste vara
synnerligen kraftig, för att icke hans reduktionsförsök skulle bringa honom
på fall.
Att man erkände den grundsatsen, att konungen icke fick ens
till kyrkan gifva sådana gåfvor, att derigenom fara uppstod, att de
ordinarie inkomsterna icke skulle räcka till, framgår synnerligen
tydligt deraf, att dr. Margareta, när hon hade fått sig beviljad en summa
af tio tusen mark silfver, ansåg sig behöfva af den herredag, som
hölls i Nyköping år 1396, begära en förklaring, att hon egde att efter
godtfinnande använda denna summa till gåfvor åt kloster och kyrkor,
åt vänner och tjenare.
Att regera medeltidens Sverige var ingalunda en lätt sak. Riket
bestod af flere söndrade områden, hvilkas inbyggare bildade grupper,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
