Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 KONUNGENS RESOR OCH GENGÄRD.
som höllo, hvar och en, på sina intressen. Embetsverk funnos icke,
af hvilka ärendena kunde på reglementerad väg behandlas. Någon
hufvudstad fanns icke, om än Stockholm tidigt fick betydelse framför
rikets öfrige städer. Under denna splittringens tid skulle konungen
representera riksenheten och genom sina åtgärder främja denna. Han
skulle derjämte öfver allt gripa direkte in, för att hjelpa och ställa
till rätta. För att uppfylla sin pligt måste han vistas än i en, än i
en annan del af riket. Regeringen, hvars befogenhet aldrig var noga
begränsad, var, kan man säga, ambulatorisk. Konungen egde jord
inom landets olika delar. En grupp af gods hade tidigare tillhört
det hedna templet i Uppsala. Andra hade så tidigt kommit till
kronan, att sättet för deras förvärfvande fallit ur de lefvandes
minne. Om andra deremot visste man, huru de kommit till kronan.
Genom lagöfverträdelser vann ock konungen jord, antingen så, att
jorden blef den brottslige fråndömd eller så, att denne erlade böterna
i form af jord. 1 Sådan jord — lika liten som den jord konungen genom
arf erhållit — uppräknas icke af lagarne bland den egendom, som
konungen skulle bevara åt riket och sine efterträdare, och bref finnas,
som visa, att konungen fritt förfogade öfver jord, som gäldats för brott.
Denna öfver landet spridda jord bildade icke allenast en
inkomstkälla för konungen, utan hade betydelse för utöfvandet af
regeringsmakten. Dock icke all jord, utan visse gårdar. Åtminstone i de flesta
hundare eller härad hade konungen en gård, ofta kallad husaby, som
hade en central betydelse för trakten och derföre omtalas i lagarne.
Till sådane gårdar, när de voro större, vände sig konungen under
sina resor genom landet, för att finna härberge för sig och de sina.
Men andre gårdar voro eller blefvo under tidernas lopp mera
betydande, försågos framför allt med bättre åbyggnader, med fästen,
uppförda efter medeltidsart, i hvilka man hade större skydd och större
beqvämlighet. I sina borgar tog derföre konungen helst bostad, sedan
den gamle inhemske seden småningom gifvit vika för utlandets
höfviska bruk.
Under färderna genom landet var konungen ibland gäst hos
förvaltaren å någon större gård. Men det var ock sed, att folket i bygden
lemnade lifsmedel åt konungen, när han kom på besök. Denna
leverans kallades i Sverige vanligen gengärd, i norra Sverige vetsla, i
Skåne natthåll. Jag har redan i den förste delen framhållit,
huruledes dessa gåfvor, framkallade af konungens besök och derför till
sin natur tillfälliga, småningom förvandlades till en fast skatt, som
utgick vare sig konungen kom eller ej, men som i de fall, då
konungen infann sig i bygden, kunde utgå förhöjd, för tillfredsställande
1 I Danmark tillföll sådan jord i början konungen, men i en något senare tid
vid midten af 1200-talet, bestämdes der, att sådan jord skulle tillhöra riket och
kronan, icke konungens patrimonium. Steenstrup, Studier, s. 370 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
