Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGENS RESOR OCH GENGÄRD. 101
af det tillfälliga behofvet. Genom den tillfälliga gengärdens
förvandling till en fast skatt, invecklades förhållandena vid konungens besök;
utvecklingen borde ledt till den ursprungliga gengärdens bortfallande.
Också veta ej landslagarne om annan extra skatt med anledning af
konungens resor än för eriksgatan. Det oaktadt förbehåller sig k.
Magnus Eriksson år 1346, just i ett bref, i hvilket han utlofvar
minskning af skattebördorna, utkräfvande af extra gärder, när han färdas
genom landet för att hålla rättareting eller när han reser af någon
särskild anledning för några folkets uppenbara angelägenhceters skuld,
hvarvid dock tillägges, att konungen ej skulle helt lefva på folkets
bekostnad, utan tillhandla sig lifsmedel, så att bördan minskades.
Gengärden i den ursprungliga betydelsen hade således uppenbarligen
blifvit föremål för folkets ovilja, och det är måhända derföre, som
landslagen ej medgifver utkräfvande af gengärd för ifrågavarande fall.
Der säges tvärtom uttryckligen, att vid rättaretinget skulle
häradshöfdingen hålla nämndens ledamöter och lagmannen, fogden deremot
inncehafvaren af konungens dom samt innehafvaren af hans sigill; till
ersättning fick häradshöfdingen uppbära häradets andel af böter, som vid
tinget ådömdes. På samma sätt skulle, enligt 1346 års bref,
konungsnämnden ’sig till kost’ taga häradsandelen af alla de böter, som
delades jämnt mellan konungen, häradet och målseganden. Att man
gaf anvisning just på häradets böter röjer, att här är fråga om en
aflösning af gengärden.
Denna upphäfdes dock ej härmed. 1 Ännu år 1354, således vid
en tid, då landslagen var antagen till efterlefnad, fordrar k. Magnus af
bergsmännen i Norberg gengärd för sig och för sin doms innehafvare,
men fritager dem deremot från annan gengärd. Deremot uttalar dr.
Margareta år 1403 sin förhoppning, att om hon eller hennes son för
sina behofs skuld bedja om gengärd eller annan skatt, sådan skulle
villigt utgifvas. I Alsnö stadga förordnar k. Magnus ladulås, att
bönderne ej skola gifva länsmännen gengärd, om de icke sjelfva vilja det,
samt att detta skulle gälla äfven de tillfällen då ting hållas. År 1375
talar k. Albrekt om möjligheten, att gengärd ej göres mot hans
eller hans faders fogdar, höfvidsmän eller embetsmän. Dr. Magareta
förbjuder år 1403 fogdar m. fl. att betunga allmogen med gengärd.
I Kalmar recesser af åren 1474 och 1483 finnas ock i sådan syftning
förbud för fogdarne, men allenast till förmon för det andliga och
verdsliga frälsets underlydande. Om hästloppet såsom en utväxt af
gengärden har jag redan förut talat.
Konungen kunde naturligtvis icke sjelf sköta jorden å de många
öfver landet strödde egendomar, som han egde eller för sin rege-
1 Det talas för öfrigt i fråga om underhållet af dem, som hade att göra vid
rättaretinget, icke om de fall då konungen sjelf infann sig, utan blott om dem,
då han hade lemnat sin dom åt en annan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
