Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 LÄNSMÄNNEN.
ringstid förfogade öfver. Han måste öfverlåta deras skötsel åt andre
och konungens brytar omtalas derföre äfven tidigt. Åtminstone visse
af dem voro, efter hvad vi nu skulle säga, tjenstemän. Det dem
lemnade uppdraget kallades ombud eller län, sjelfve kallades de
derefter ombudsmän — denna benämning var dock så generel, att hon
ej kan, strängt taget, betraktas som cn titel 1 — och länsmän. En
vigtig del af deras uppdrag kallades socken (sokn), af söka — de
hade att uppbära konungens andel i böter m. m. — och de sjelfve
benämndes soknare. På latin kallades sökandet exactio och soknaren
exactor. Enahanda uppdrag och benämningar funnos i Norge; jag
behöfver ej mer än påminna om dce alldeles liktydiga orden umboð,
lén, umboðsmaðr, lénsmaðr, sókn, sóknarmaðr. I Skåne förekommer
benämningen sysluman, likaså i Helsingelagen. I k. Magni landslag
förekommer (balken om dråp med vilja, kap. 2) i de olika
handskrifterna än sysloman, än länsman som olika namn på samma person. 2
Äfven i Norge funnos syslumenn.
Uppkomsten af länsmannens tjenst undandrager sig vår
uppmärksamhet. I den äldre Vestgötalagen omtalas icke denne tjensteman,
men en jämförelse mellan denna lags tjufnadsbalk, kap. 3, der
kungsgården omtalas, och den senare redaktionen, samma balk, kap. 27,
der kungsgården och bryten nämnas i ett sammanhang, gör det
tydligt, att konungsbryten redan under den äldre lagens tid var
tjensteman. I den senare lagen är länsman den vanliga titeln, i
Östgötalagen soknare. K. Magnus ladulås begagnar i ett bref af år 1299
gällande Vestergötland titeln exactores, hvilken icke kan tillkomma
andre än länsmännen. I Östgötalagen omtalas konungens bryte i
Uppsala bo, hvilken man sammanställt med soknaren. Det är väl ganska
visst, att soknaren här haft sin bostad å någon kungsgård, men det
är icke sannolikt, att så många Uppsala-öds gods funnos i
Östergötland, som der måste hafva funnits soknare. Äfven i den äldre
Vestmannalagen finnes en antydan om länsmannens förvaltning af
kungsgården, när der talas om husabymannen. Uttrycken äro visserligen,
1 Det var icke alla gifvet att hafva ombudsmän; i Östgötalagen (räfstabalken,
kap. 1) talas om ’de som ega att hafva ombudsmän’.
2 Man har antagit att syslomannen i Helsingland är en annan tjensteman än
länsmannen (Schlyter, Malmström). Detta synes osannolikt, då i landslagen
titeln sysloman som liktydig med länsman helt visst snarare kommit ur
Helsinge- än ur Skånelagen. Ej heller kan jag i den förra af dessa lagar finna
giltigt bevis för den antagna skilnaden. Konungens länsman skulle enligt de
senare Svealagarne utse nämnden, som valde domare. Helsingelagen säger
(tingmålabalken, kap. 1): »nu skola lagmän tagas; då har konungens syslomän
tolf män nämna, de tolf skola välja lagman och syslomän skola honom dom i
händer sätta, den, som konungs våld hafver dertill.» I uttrycket ’då har (a)
syslæmæn’ måste vi anse verbets singularform vara oriktig: jfr subjektets
pluralform samt det följande ’syslæmæn skulu’. Att tillsätta nämnden, som skulle
välja lagman, tillkom alle syslomännen och de satte honom dom i händer
genom den, som dertill hade fått kouungens uppdrag. Vi få ej förgäta, att
lagmannen i Helsingland ej är jämförlig med lagmannen i öfriga landskap, utan
svarar mot domaren i t. ex. Uppland, hvars valnämnd tillsattes af länsmannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
