Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 SVERIGES HERTIG. RÅDET. KANSLEREN.
lagen (tingmålabalken kap. 13) talar om vädjning från Rodden
(Roslagen) i Uppland under dom af konung eller hortig, ty Sveriges
hertig var, såsom redan blifvit visadt, efterträdare åt Sveriges jarl.
Om rådet är redan taladt. Äfven dess medlemmar skulle vara
konungens medhjelpare i regeringen. Huruledes rådet, likasom
länsväsendet, inverkade menligt på konungamakten skall jag i det följande
framhålla.
För vården af de offentliga angelägenheterna behöfde konungen
biträde af olika embetsmän, alle af så vigtig beskaffenhet, att de
regelbundet räknades till rådet.
Främst bland dem må nämnas kanslern. Medeltidens konungar,
liksom medeltidens menniskor i allmänhet, kände ett behof af
skriftliga uppteckningar, som den föregående tiden allenast i ringa mått
hade erfarit. Det ser ock ut, som om man i början, då man inlät sig
på något så nytt som att utfärda ett bref, kände sig liksom behöfva
göra en ursäkt. Mången skrifvelse inledes med cn betraktelse öfver
behofvet att uppteckna vigtigare ärenden, på det de ej skulle falla ur
minnet, som genom syndafallet hade blifvit försvagadt. Då ännu i
slutet af 1400- ialet svenska riksråd icke kunde läsa och således voro än
mindre förfarna i skrifkonsten, hafva vi rättighet att antaga, att
konungarne under medeltidens början icke kunde vara längre komne i
fräga om skrifning. De voro derföre i hög grad beroende af
skrifkunniga biträden. Också finna vi i våra tidigaste urkunder konungens
kansler omtalad.
Ordet kansler återgifver det latinska cancellarius. Dess härledning
är klar, det måste komma från cancelli, ett skrank af genombrutet
arbete — sådana användes i kyrkorna för att inhägna koret, funten,
grafstenar 1 —, men deremot är det fullkomligt oklart, i hvilket
förhållande kanslern stått till dylika gallerskrank. Man har visserligen sagt,
att i äldsta tid bevarades vigtiga handlingar inom dylika skrank. Vi
böra dock helt visst tillerkänna de gamle större försigtighet i detta
afseende. Man har äfven sagt, att kanslern plägade sitta inom ett
skrank. Ånnu ganska sent under det vestromerska rikets tid var
kanslern en skrifvare af ganska underordnad ställning, i det byzantinska
riket var deremot kanslern en betydande man. Påfvarne, som ville
göra sitt välde till en andlig motbild af det romerska verldsriket,
införde hos sig kanslersembetet. 2 De germanske staterne i vestra
Europa, för hvilka kejsardömets institutioner togos till mönster, följde
exemplet.
1 I England kallas ännu det af cancelli från kyrkan skilda koret chancel. På
gränsen mellan kor och kyrka fanns fordom predikstolen. Denne kallas derföre
på tyska kanzel.
2 Äfven biskoparne hade kanslerer. Uppsala-erkebiskopens kansler omtalas vid
midten af 1300-talet, Strängnäs-biskopens år 1509.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
