Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KANSLEREN. 111
K. Knut Eriksson hade till kansler biskop Kol i Linköping 1, i
Danmark omtalas en kansler redan under k. Valdemar I:s tid. 2
I utlandet utöfvade kanslern ett mäktigt inflytande på
lagskipningen. I Sverige var deremot kanslerns egentliga uppgift att
uppsätta konungens skrifvelser, åtminstone de vigtigaste, och förvarade han
derföre konungens signet. Af vigt blef hans befattning genom den
flitiga och nära beröring, i hvilken han kom med konungen, och hans
inflytande var så mycket större, som han gemenligen var en andlig
man och derigenom kunde genom kyrkliga maktspråk ingripa i
konungens beslut. Hans förtroliga bekantskap med den kanoniska lagen
kunde ock bidraga till konungens frigörande undan beroendet af
landets gamla lagar och den häfdvunne rätten.
I början af medeltiden var kanslern regelbundet en biskop. Det
måste cmellertid hafva varit besvärligt för en biskop att vistas i
konungens närhet så flitigt som kanslern behöfde, att resa kring på tingen
med signetet o. s. v., hvadan det redan vid midten af 1200-talet blef
sed att taga en annan andlig. Till kansler utsågs naturligtvis en
framstående man och kanslersembetet var för honom helt visst ett nyttigt
trappsteg för vidare befordran. Mot moedeltidens slut var biskop Matts
i Strängnäs kansler och borde af sådan anledning vara närvarande vid
rådsmötena för att ’registrera’ d. v. s. införa koncepterna i en liggare.
En cnda lekman tjenstgjorde som kansler under medeltiden, nämligen
juris doktor Claus Ryting, hvilken nämnes som k. Karl Knutssons
kansler åren 1453 och 1468.
All skrifning för konungens behof kunde icke kanslern medhinna.
Också omtalas redan år 1347 en konungens sekreterare, hvilken fem
år senare hade befordrats till kansler. Sekreteraren nämnes äfven under
den följande tiden. Mot slutet af medeltiden talas helt enkelt om
skrifvare. Den äldre hr Sten Sture synes icke hafva haft någon
kansler, men väl hans båda efterträdare. I unionsförslaget af år 1436 talas
om två kanslerer, den ene kallad öfverste kansler, den andre
gårdskansler. Uttrycken i urkunden äro visserligen otydliga, men dct synes,
som om den förre skulle hafva att sköta statsangelägenheter, den senare
domsärenden. En sådan klyfning af embetet i två hade nog varit
lämplig, men har knappast blifvit förverkligad.
För skrifvelser, som af kanslern (eller sekreteraren och skrifvaren)
utfärdades betalades lösen. 3 Att konungen var villig att bereda sin
kansler och hans underordnade befordran inom kyrkan framgår af flere
handlingar. Huruvida hans och deras förmoner sträckte sig vidare
känner jag icke. I Danmark hade kanslern afgiften af alla färjeställen,
1 Nordström, Bidrag till den Svenska samhällsförfattningens historia, del 1, s. 58.
2 Steenstrup, Studier, s. 42.
3 Jfr k. Magni landslag, balken om dråp med vilja, kap. 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
