- Project Runeberg -  Sveriges medeltid : kulturhistorisk skildring / Andra delen /
112

(1879-1903) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112 DE FÖRSTE HOFTJENSTEMÄNNEN.

’hundra nya mark af alla slags mynt’ samt en kungsgård och ett helt
härad. 1

Under den hedna tiden med dess ursprungliga förhållanden var
konungen i sin gård omgifven af många menniskor, hemmamän och
tjenare af hvarjehanda slag. Då man under medeltiden gjorde
bekantskap med de utländska förhållandena, ordnades hofstaten i
öfverensstämmelse med dem: särskilda hofembeten upprättades.

Ordet drottsete, på isländska drótt-seti, klingar i båda sine delar
nordiskt; drott betyder folk samt särskildt lifvakt, -seti förekommer
äfven i sammansättningen landseti, men tillsammans få dessa ord ingen
rimlig betydelse, hvadan vi måste antaga, att ordet är, med en sådan
ombildning att det lät nordiskt, lånadt från tyskan, der det i
nordtyska dialekter heter drossate, på högtyska truchsæze. Detta namn
tillades den tjenare, som hade tillsyn öfver köket; på latin kallades
han dapifer, den sonm frambar rätterna. Han hade en medbroder, som
hade tillsyn öfver och serverade dryckesvarorna, af hvilken senare
uppgift han hade fått i Tyskland namnet schenk, på isländska skenkjari,
på latin pincerna. 2 Tillsynen öfver konungens hästar fördes af
stallaren, för hvilken senare lånades från Tyskland benämningen marskalk
(hästtjenare), i de nordiska landen sammandragen till marsk; stallaren
heter på latin stabularius. 3 Öfver alle de konungens egodelar, som
förvarades inomhus (utom mat och dryck), fördes tillsynen af en man,
som kallades camerarius.

I Norge omtalas stallaren redan på k. Olof den heliges tid. I
Danmark och Sverige synes uppkomsten af hofembetena tillhöra
1100-talet. Drottsetens namn förekommer hos oss jämförelsevis sent. En
pincerna omtalas år 1224, en stabularius år 1220. Camerarii funnos i
Danmark på k. Valdemar I:s tid.

Ju mer konungens betydelse inom samhället steg, desto större
glans utstrålades öfver hans tjenare; äfven förnämligare personer trädde
i konungens tjenst. Såväl Dan stabularius, som Homerus (sannolikt
Orm) pincerna förekomma som vittnen åt sine konungar bland andra
förnämliga personer, den förre kallas till och med herre.

Under en tid, då rådsinstitutionen ännu befann sig i sin första
utveckling, då konungarne hur dem lysste rådgjorde i vigtiga ärenden
med förståndige män i sin omgifning, var det lätt för dem, som funno
sig ärade af att sköta tjenster vid konungens hof och derigenom hörde
till hans dagliga omgifning, att få ett stort inflytande på regeringen.
Detta, som i början var rent personligt, reglerades derefter, i det man

1 Jfr Alin, Om svenska rådets sammansättning under medelttden; E. Hildebrand,
Om kanslersembetet i Sverige under den senare medeltiden (i svensk Ilistorish
Tidskrift för 1881, s. 196); Steenstrup, Studier, s. 33, 42.

2 Ordet skänka betyder i det gamla språket endast hålla i’; betydelsen ’gifva’ i
allmänhet är senare.

3 I Frankrike kallades han comes . stabuli, hvaraf sedermera uppkommit titeln
connétable, liksom af marskalk maréchal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 4 11:11:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medeltid/2/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free