Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 DROTTSETEN.
dighet för dem att hänskjuta mål af synnerligen svår beskaffenhet till
hela rådet. I händelse af utländskt krig skulle man lyda uppbåd af
Johan och de tre i hvart område utsedde deltagarne i regeringen. Om
någon fogde dog, skulle de tre i lagsagan och Johan utse efterträdare,
dock, derest det gällde tillsättande af ny fogde i Finland, med
tillkallande af alla konungens råd i Sverige ofvanskogs (DS nr 3963). Det
var således icke nu någon enväldig drottsete, som förde regeringen i
konungens frånvara; det var en särskild interimsregering i vissa
områden, men i alla dessa regeringar ingick den allmänne embetsmennen
som medlem. Jag kan icke tolka detta annorledes än som ett
vittnesbörd derom, att den allmänne embetsmannen skulle hafva lägre
myndighet än den forne drottseten. Då drottseten så småningom hade
blifvit hufvudet för de i rådet förenade och ingalunda alltid med
konungen liktänkande stormännen, kan det icke gerna hafva varit desse,
som yrkat på drottsetens ersättande med en allmän embetsman eller
på en splittring af regeringsmakten. År 1348 omtalas en annan
allmän embetsman (hr Israel Birgersson), men i januari 1350 innehafves
drottsetevärdigheten af hr Nils Turesson, som sedermera visade sig
som en af k. Magni hätskaste motståndare. Jag måste dock medgifva,
att mot denna uppfattning af förhållandet mellan den allmänne
embetsmannen och drottseten synes tala den omständigheten, att samme hr
Nils kallas k. Erik Magnussons, och att Bo Jonsson kallas k. Albrekts
embetsman.
Dr. Margareta afskaffade drottsete- och marskvärdigheten så i
Danmark som i Sverige. Den för längesedan genomlupna utvecklingen
upplefdes å nytt: konungen regerade med tillhjelp af sine
hoftjenstemän, hofmästaren (magister curie), köksmästaren, kammarmästaren och
skänken. Af desse svarar köksmästaren närmast mot drottseten i dennes
ursprungliga rol; drottsetens politiska maktställning öfverflyttades dock
närmast på hofmästaren.
I Sverige knotade man öfver de nya förhållandena, och med skäl.
Drottningen hade visserligen beröfvat den svenska aristokratien
personer, som genom sin ställning i staten gjordes till dennas sjelfskrifne
ledare, men å andra sidan hade hon ock beröfvat landet förmonen af
en ordnad regering. Att hon och k. Erik stundom besökte Sverige,
att hon lät sine danske hoftjenare uppträda på svenska rättareting
kunde ej afhjelpa denna olägenhet. Man började under k. Eriks sista
tid att ropa på återinförande af drottsete- och marskembetena, och
konungen fann sig i oktober 1435 tvungen att gå in på denna fordran,
till skenet åtminstone.
Den förnyade unionstraktaten af år 1436 föreskrifver införande af
de två embetena i alla tre rikena och bestämmes uttryckligen att
drottseten skulle i fullaste mått utöfva konungens domsrätt, upprätthålla
ordningen i riket och erhålla nödig hjelp af alla dess inbyggare. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
