Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOFMÄSTAREN. MARSKEN. 115
trots detta och ehuru äfven under de närmaste fyratio åren
drottseteembetet omtalas, var dess tid förbi. I traktaten af år 1436 talas om
anställande af en konungens hofmästare, som skulle förestå hans gård,
och till sådan nämndes år 1441 hr Bengt Jönsson. Man nöjde sig
härmed, så mycket mera, som riksföreståndarne, som under så lång del af
den följande tiden styrde landet, icke kunde hafva hvarken drottsete
eller hofmästare. Såsom icke varande konungar, kunna de sägas i sig
hafva upptagit drottsetens embete.
Redan stallaren i k. Ölof den heliges tid hade, enligt sagan, en
mera vidtgående uppgift än att sköta konungens hästar och hvad
dertill hörde; han skulle å konungens vägnar tala till folket å ting och
hirdstämmor, föra ordet för hirdmännen o. s. v.
Marsken förekommer i svenska handlingar från år 1268, i Danmark
sedan k. Valdemar I:s tid. Hans vigtigaste uppgift var anförareskapet
i krig. Enligt Erikskrönikan hade hert. Eriks marsk ännu till
skyldighet att skaffa foder åt sin husbondes gäster och bar han till tecken
af sin värdighet en silfverstaf.
Ehuru marsken var drottseten underordnad — det hette i
Danmark: ’marsken tillhör det att på rikets bekostnad förestå kriget på
drottsetens uppmaning’ — kunde, då k. Magnus ladulås adflidit, för-
myndarskapet för hans son uppdragas åt marsken, hr Tyrgils Knutsson,
hvilken ock genom sin styrelse rättfärdigade det förtroende, som blifvit
honom visadt.
Enligt unionsöfverenskommelsen af år 1436 uppgifves såsom
marskens embetspligt att hjelpa drottseten att styrka lag och rätt i
konungens stad och rätta öfver dem, som orätt hafva, samt vidare att, om
krig och örlig fölle på riket, vara förman för alle dem, som skickades
ut till rikets värn.
Marsk fanns i Sverige sedan drottseten hade blifvit ersatt af
hofmästaren. Hr Svante Nilsson var k. Hans’ marsk under dennes korta
regeringstid.
Då k. Erik af Pommern fann sig nödsakad att tillsätta drottsete
och marsk i Sverige, vände han sig, berättar Karlskrönikan (v. 1549 f.)
till hr Erik Krummedik med spörsmål, huru man skulle bete sig, när
man ville insätta en marsk i embetet, och fick till svar att man skulle
lemna honom en med en guldring prydd staf. Konungen förklarade
sig mycket villig att gifva honom stafven 1, men med guldringen tyckte
han att det kunde dröja. Som instruktion gaf han den nyutnämnde
marsken Karl Knutsson det bekanta rådet, att ej sträcka fötterna så
långt ut, att de ej täcktes af skinnfällen.
1 Stafven, som i krönikan säges hafva varit hvit, har således varit tecknet på
marskens embete. Det ser ut som om drottsetens hade varit ett svärd, ty det heter
han månde honom till drottsete göra,
ett litet svärd gaf han honom då,
ej större makt månde han honom få.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
