Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 KONUNGADÖMETS ÖDEN.
främste män, som genom sina bedrifter gjort sig värde att ihogkommas
för alla tider såsom mönster, af bildad äfven en k. Magnus från Sverige 1,
i hvilken vi ej gerna kunna se någon annan än vår Magnus ladulås.
Sitt tillnamn fick han af ett folk, som tacksamt erkände det goda han
gjort genom tryggande af friden i landet, men under det han genom
dennes upprätthållande hugnade allmogen, gick han längre än någon
af sine föregångare i upphäfvandet af allmogens sociala och politiska
betydelse, i slitandet af de gamla banden, som vid hvarandra fäste
konung och folk, genom att införa det verldsliga frälset. Förut var
bonden den frie mannen, nu var det en annan, som genom sin
skilsmessa från bonden vann namnet af fräls eller fri.
Under k. Magni tid omtalas ofta rådet som en utbildad institution
inom det politiska samhället. Institutionen bidrog att häfva söndringen
mellan de af gammalt ganska sjelfständiga landen, som tillsammans
bildade riket, och bidrog derigenom att på ett välgörande sätt stärka
konungens makt. Rådet var en institution af aristokratisk natur. Det
ökade konungadömets glans, att konungen hade kring sig personer af
upphöjd ställning. Vi hafva ännu icke rätt att i rådets verksamhet
se en inskränkning af konungens makt. Man synes mig hafva fäst
alltför mycken vigt vid de uttryck rörande rådets verksamhet, som
förekomma i medeltidens handlingar. Man har t. ex. sammanställt tre
bref af åren 1295, 1303 och 1344 2, genom hvilka Lybeck erhåller rätt
till fri fart på Neva till och från Novgorod; i det första nämnes rådet
ej alls, i det andra säges rådet hafva blifvit hördt, i det tredje
åberopas samtycke af våre trogne och alle, af hvilka samtycke härtill
måste äskas (requirendus). Vid det tredje brefvets ordalag synes mig
ej mycken vigt vara att fästa, på grund deraf, att ordalagen äro så
sväfvande. Rådet nämnes icke uttryckligen. Om vi skola anse rådet
vara angifvet med de ’trogne’ (fideles), hvilke voro då de andre alle
hvilkes samtycke skulle äskas? Om desse andra äro rådet, hvilke äro
då de ’trogne’, som nämnas i främsta rummet? Å andra sidan betyder
den omständigheten, att rådets samtycke icke nämnes i brefvet af år
1295, alls intet, ty år 1295 hade Sverige icke någon myndig konung,
hvadan vi måste anse brefvet i fråga, trots dess tysthet angående rådet,
vara just af detta utfärdadt. Bättre bevis kunna vi icke få för
oefterrättligheten i valet af uttryck, som förekomma i medeltidens
handlingar. Man har ock sagt, att en handling af år 1326 innehåller en
bestämmelse, att konungen ej fick utan rådets samtycke ändra det
rådsbeslut, som i handlingen meddelas, men ej heller denna
uppfattning är berättigad. Brefvet i fråga, som reglerar förhållandena mellan
regeringen i Sverige och hertiginnan Ingeborg, konungens moder, är
utfärdadt af rådet å k. Magni vägnar. Der heter det visserligen, att
1 Enligt uppgift mig mundtligen lemnad af direktör A. Essenwein i Nürnberg.
2 DS nr 1125, 1413, 3830.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
