Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 KONUNGADÖMETS ÖDEN.
konung öfver Sverige, bestämde samman med det norska rådet, huru
förhållandena skulle anordnas mellan de två under en konung förenade
rikena och fattade i sammanhang med det officiela konungavalet
bestämmelser rörande förmyndarestyrelsen. Ypperligare tillfälle till
grundande af ett stormannavälde kunna vi ej gerna tänka.
Omständigheterna hade fogat det så, att den bortgående konungen ej kunnat åt
af honom utsedda personer öfverlåta förmyndareskapet. Rådets makt
var i följd deraf sjelftagen — den enda möjligheten för att få en
ordnad regering.
Så mycket större myndighet måste de under k. Magni
minderårighet regerande stormännen få, som det visade sig, att den ende
medlem af den gamla konungafamiljen, som hade kunnat taga del i
styrelsen, konungens moder, hyste eller medgaf så äfventyrliga planer,
att hennes skiljande från all andel i styrelsen befanns nödigt. Med
henne följde en och annan storman. Rådet kunde icke blott på detta sätt
rensa sig från betänkliga element, utan det synes ock hafva
kompletterat sig sjelft genom upptagande af nya medlemmar. Det oaktadt
afgaf rådet år 1322 den förklaring, att det ville troget och träget af alla
krafter tjena sin konung, troget under hans barndom akta på rikets
styrelse och bästa, såsom de kunde svara inför Gud och
konungen, när han hade hunnit myndiga år.
Fjortonhundratalets häfdatecknare och deras efterföljare hafva ej
nog kunnat prisa förmyndarne. Den vid pass år 1452 tillkomne delen
af den stora rimkrönikan vet berätta
det stod så väl i riket då,
att aldrig kunde det bättre stå,
då vard konungens drätsel [skattkammare] så rikt,
att aldrig var i Sverige slikt.
Ty rikets män lefde med glädje och lust
och hade ingen onyttig kost,
ty då var så god frid,
att ingen tröste sig vid
mot de Svenske något örliga,
ty de jämnt vinna hvart de böja.
Denna blomsterhöljda skildring synes dock icke svara mot verkligheten.
Om denna afgifver ett opartiskt vittne, en prestman, i en rapport till
påfven följande uppgifter. En helgelandstionde hade insamlats, men
afsändes ej ännu, emedan det inhemska myntet, hvarmed den erlagts,
ej kunnat beqvämligen i hast vexlas, alldenstund i Sverige är brist på
guld och silfver; som landet dessutom under många år varit hemsökt
af krigets allt förödande oro och denna ännu ej var nedlagd, utan
tvärtom inifrån med allt större våda uppväcktes, voro vexling och
transport af de insamlade medlen betänkliga, i synnerhet som landets
konung var ett barn och stormännen (principes) herskade gemensamt, hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
